Fredag morgon.

Känslan av nedstämdhet har övergått till ren och skär ilska, efter fulspelet där den politiska ledningen och kommunchefen i onsdags storkallade till presskonferens, där de sparkade en förvaltningschef inför oss alla. När jag skriver ”alla” så är det i alla fall mångt många fler än oss drygt 18 000 medborgare i Ljusdals kommun.

Från att överrumplas av denna oacceptabla hantering av en anställd, där även 1 600 kommunanställda berörs på något sätt och ett helt samhälle lyfter på ögonbrynen, har min frustration ökat ytterligare.

Jag har lyssnat på radiointervju och sett webbintervju med den fockade Marita Wikström. Radiointervjun genomför hon med bravur – trots att det brister för henne då hon talar om hennes förtroende för hennes medarbetare. Det är en av de ärligaste intervjuer jag har lyssnat till.

Jag har lyssnat på radiointervjuer, läst tidningsartiklar och sett webbintervjuer med dem som har ansvar för arbetsmiljön för samtliga anställda i kommunen, dvs den politiska ledningen som består av M, V, C, Kd, Fp och delar av forna Srd. Dessa sex partier utgör majoritet och är dem som styr samt leder kommunen. Det kan kanske lätt uppfattas som att det är Mohlin (M) och Brink(C) som tillsammans med kommunchefen är dem som inför media sparkade socialchef Wikström.

Samtliga partier i majoriteten står bakom agerandet. De är alla ansvariga för beslutet, hanteringen och eventuella konsekvenser av fulspelet.

De innehar makten. Tillsammans.

Jag kan mycket väl tro att det finns stora svårigheter till att styra en kommun genom en sexpartikonstellation, men det beslutet bär dem själva.

Att avsätta en förvaltningschef borde vara välförankrat i en kommunledning.

”Jag har inte alls varit med i processen kring att hon fått sluta, så jag ska ringa runt och höra vad tusan det är som hänt här på slutet”, säger Harald Noréus (Fp) i Ljusdals Posten.

”Har man en chef som inte lyckas med ekonomin så byts man ut, så fungerar det i alla företag också”, är Lars Björkboms (Kd) kommentar och jag undrar vilka ideér Kd yrkade på budgetsammanträdena.

Varför inte Johnny Mill (vet inte vad hans nybildade parti heter efter kraschen av Srd) har uttalat sig vet jag inte, för det är som sagt sex partier som har ansvar för detta.

Vänsterpartiets Oscarsson uttalar sig om att det ekonomiskt blöder inom omsorgen och hon står fast vid att lösningen är att plocka bort Marita Wikström.

Brink (C) skrattar till på den nu berömda presskonferens som hon själv varit med och planerat. Plötsligt begär hon ordet (på sin egna pressträff) och talar om att det här med att Marita ska sluta, inte innebär något sjunkande skepp. Jag fick känslan av att hon ville förminska reaktionen från reportern som ställer sina journalistiska frågor. Man skulle kunna tro att hon ville dra ned på den stora trumman de precis hade trummat på. Den ”stora förändringen på omsorgsförvaltningen” var att sparka den kvinnliga ledaren och där satt Brink och påstod att det näst intill inte skulle märkas. Så märkligt.

Men det som gör mig mest förbannad är de uttalanden som låter som välgärningar. Som när Brink säger i webbintervju till helahalsingland.se att hon vill skona Marita Wikström från att arbeta.

Flera gånger sägs ”Marita har inte förtroende”, ”Marita har själv sagt”, ”Marita har kanske inte”, ”Hon verkar ha tröttnat, så då är det bra att hon får sluta, att hon får som hon vill”…

Man försöker få de att låta som om denna behandling är Marita Wikströms egna önskningar.

”Politiken har lyssnat på förvaltningen, men de har kanske inte lyssnat på oss”, sa Brink (C) under onsdagen.

Jag undrar hur lyhörd man har varit?

Jag har inte läst in, har inte hört att Marita Wikström har bett om att få gå med omedelbar verkan utan någon som helst delaktighet och på det sett kommunledningen valde att göra.

Det jag hörde hösten 2014 var en arbetsgivarlojal cheftjänsteman säga:

när mitt förordnande går ut i december 2016 så är jag inte aktuell för någon eventuell förlängning. Kommunen bör planera för att det då sker ett byte av socialchef.

Det är min upplevelse och jag ser det som klokt agerat, ansvarsfullt och ärligt. Marita gav kommunchefen ett schysst försprång till att sköta detta chefsbyte på ett föredömligt sätt.

Men hon fick sparken – återtogs av M,V, C, KD, Fp och Srd. Sedan vet vi vad de gjorde i onsdags.

Hon sparkades på grund av bristande förtroende, men under presskonferensen uttalas att man har förtroende för henne. Jag undrar mer om Mohlin (M), Oscarsson (V) och Brink (C) har förtroende för kommunchefen? Eller är det han som styr dem? Kommunchefen fick igenom den spark han gav och fick backa på i höstas.

Jag blir riktigt orolig när förtroendevalda politiker från majoriteten säger att ”hon ville ju själv sluta så då är det väl bäst att släppa henne”. För om de verkligen fått uppfattningen om att det här är Maritas ord och önskan så är jag rädd för att någon har lurat i dem härsken gammal olja.

Har de aldrig funderat på om inte Marita Wikström har förmåga att själv sluta som socialchef om hon akut ville det?

Det verkar som om de sex partierna litar blint på varandra, trots att de tydligt påvisat brist i delaktighet och samverkan internt i kommunledningen.

Har man sagt en sak tillräckligt många gånger, så kan det kanske bli en sanning, men stå upp för era dumheter och skyll för farao inte på att ni gjort Marita Wikström en god gärning  - när ni istället bjöd oss alla på en föreställning i smaklöst arbetsgivaransvar och riktigt taskigt bemötande.

Var även beredd på konsekvenserna, ty ni har med er takpinne visat hur ni vill ha det.

På nyårsdagen går startskottet för en ny mandatperiod där ett nytt styre träder in. Vad som kommer att befästa ordet ”nytt” går bara att spekulera om.

Svårigheten med att leda en kommun i en minoritet där samverkanssvek uppkom redan efter ett år – är det något som kommer att förhindras uppstå i den nya majoriteten?

Avhopp och byte av partitillhörighet bland förtroendevalda – kan det motverkas?

Strategier om att obstruera ärendegång och ”bara vara emot bara för att” – är dessa som bortblåsta på årets första dag?

Vänsterpartiet är i full färd med att bilda majoritet med allianspartierna och det lokala Srd.

Yvonne Oscarsson (v) gick tidigt ut och meddelade att hon hade för avsikt - oavsett mandatstorlek - att leda kommunen som kommunalråd. Hon är i dagarna väldigt nära att få sin plan förverkligad. Sex partier ser över premisser för att bilda lokal regering och ”(V)alliansen” får precis ihop 21 mandat, vilket innebär att de exakt på mandatet  går i mål. Dock kvarstår överläggningar och utdelning av platser i nämnder och styrelser.

Kd och Srd är alltför små för att på egen hand inneha stolar i de beslutande organen. Vänsterpartiet har fler stolar än företrädare och delar omsorgsfullt ut platser till sina kartellkamrater. Gängse företeelse i maktens korridorer och som vanligt morrar väljarna när t ex en C-röst blir Kd-behörighet.

Kommunfullmäktige (Kf) tog budgetbeslut i måndags, som har processats sedan tidig vårvinter. Kommunens förvaltningar, som samverkat med de fackliga organisationerna, har bistått underlag som hanterats politiskt genom nämnder, budgetberedning, kommunstyrelse och kommunens högst beslutande organ. Kännetecken för årets budgetprocess har verkligen handlat om ”ekonomiska svåra tider” med neddragningar och försämringar.

Glappet mellan intäkter och utgifter är ett stort ekonomiskt bekymmer som är ett av Kf´s huvudansvar.

Utbildningsnämnden (Un) fördelade i september sin budget på ram enligt Kf´s nya budgetprocess. Det innebar neddragningar med konsekvenser i flertalet verksamheter. Alla enheter inom Un´s ansvarsområden berör barn och unga. Nämnden anser att den är underbudgeterad och ser tydliga lagkrav som inte inryms i driftsbudget.

Un´s neddragningar har skapat oro och nämnden har blivit uppvaktad med namninsamlingar, frågor och synpunkter. Namninsamling mot beslutet om att stänga kommunens enda Öppna förskola lämnades av föräldrar, när de uppvaktade kommunstyrelsen (Ks) under sammanträde i början av oktober. Ks hänvisade kritiker till utbildningsnämnden som tagit beslutet.

Un´s budgetbeslut har passerat budgetberedning och kommunstyrelse utan avvikelse. Ingenstans har förslag lämnats om att den öppna förskolan ska bibehållas. Mp yrkade redan i Un att Öppna förskolan skulle vara kvar genom generellt sparbeting på förvaltningen med en miljon kronor.

S, M, C och Fp avslog förslaget från Mp.

Srd yrkade att Öppna förskolan skulle vara kvar, men hade inget eget förslag på vad som istället skulle generera 800 000kr.

S, M, C och Fp tog beslutet om att stänga öppna förskolan trots att samtliga bar på uppfattning om att verksamheten är uppskattad. Beslutet var ekonomiskt åtgärd för att fördela medel inom tilldelad ram till förmån av lagstyrda inslag. Öppna förskolan är inte lagstadgad.

Plötsligt under Kf-sammanträdet i måndagskväll beslutades att ”UN får i uppdrag att bedriva Öppna förskolan i befintlig budget”. Jag använder ordet ”plötsligt” utifrån att samtliga partiföreträdare tidigare på mötet stått i talarstolen och bifallit budgetförslaget – vilket innebar att öppna förskolan skulle avvecklas.

Jag vill påminna om det passiva intresset för öppna förskolan genom budgetberedning och Ks. Förtrolig med Un´s beslut har (V)alliansen inte besvarat uppvaktningar eller protestlistor.

(V)alliansen påvisade en 180-gradig vändning snabbare än en grisblink.

Jag kommer alltid att hävda att Öppna förskolan är en mycket uppskattad samhällsinsats. Beslutet i Un var enbart av ekonomiska skäl då nämnden saknade 18 miljoner kronor till insatser för barn och unga inom lagstyrda verksamheter.

(V)alliansen, Mp och Sverigedemokraterna bildade majoritet och är ansvariga för beslutet.

Finns det följder av beslutet? Ja visst, innebär det konsekvenser.

Jag kan tro att de fackliga organisationerna känner sig blåsta då Un plötsligt har ett superfärskt sparkrav på 800 000 kronor som bör åtgärdas om 36 dagar för att uppnå förväntad effekt.

Utan någon som helst kunskap om nulägesbehov av barnomsorgsplatser,

utan någon som helst hänsyn till att förskolan Bofinken är evakuerad under renovering och utan någon som helst vetskap om de planer som finns inom utbildningsförvaltningen, fattade således beslut om att bedriva Öppna förskolan utan ekonomisk täckning från Kf.

Nämnden ska nu finna nya neddragningar, andra barnomsorgslösningar och jag är rädd för att Un´s påtvingade 180 gradiga svängning kan komma att kosta pengar.

Budgetberedningen har vid flertalet tillfällen fått gedigen genomgång av Un´s ekonomiska läge och framtida behov. Jag har haft uppfattning  att de har lyssnat, förstått och uppskattat informationen. Men i måndags var det som bortblåst.

Imorgon på Ks sammanträde kommer uppseendeväckande förslag att hanteras. Det har tillkommit extra ärenden och de handlar om pengar.

Nej, det är inga ytterligare pengar till grundskolorna.

Nej då, det handlar om mer pengar till politiken!

(V)alliansen och Srd förhandlar och de går på tå för varandra så att alla parter ska bli nöjda. Man skänker platser från höger till vänster och tvärtom – allt i rädsla för att någon drar sig ur och 21 mandat blir färre.

Hur lyder då förslagen?

V, M, C, Fp, Kd och Srd vill att kommunen ska ledas av fler ordföringar.

Jag vet inte om nuvarande mandatperiod har präglats av för få ordföringar, men nu vill de alltså utöka antalet. De största nämnderna skall få varsin 2e vice ordförande enligt förslaget och presidier skall utgöras av tre årsarvoderade ordföringar.

De vill även utöka antalet politiska uppdrag. De vill inrätta ”en särskild beredning för frågor om jämställdhet med fem ordinarie ledamöter” och där ska troligtvis också en ordförande finnas. Politiken ska alltså breddas – det framgår tydligt i förslagt.

Men man vill inte nöja sig med att bredda politiken.

Nej då, de vill öka kostnaderna också.

Förslag om ”revidering av reglemente och arvodesbestämmelser för förtroendevalda i Ljusdals kommun 2014-2018” ska behandlas av Ks under torsdagen. Reglemente och arvodesbestämmelser, beslutas alltid av Kf före kommunval då poltiken är som mest opartisk. Ingen vet då hur valutgången kommer att se ut och bestämmelser beslutas innan majoritet och oppositionsförhållanden är kända. De är ett schysst förhållningssätt. Att hantera reglemente och arvodesbestämmelser före ett val är klokt.

Men, (V)alliansen och Srd vill nu revidera höstens Kf-beslut. Den nybildade majoriteten börjar skönja ansikten och namn på de olika uppdragen i deras förhandlingar.

Nu råder ” makt och herraväldet till vilket pris som helst”.

De menar att revidering av dokumentet är med avsikt att genomföra en höjning av arvodet för ordförande i samhällsutvecklingsutskottet.

Alla politiska aktiva i Ljusdals kommun vet vilken man som är tilltänkt för uppdraget.

Han ska troligtvis själv delta i beslutet – utan jävrisk då han ska väljas till uppdraget av Ljusdals kommuns nya styre i december.

(V)alliansen har gått med på Srd´s krav och de gör vad som helst för deras två mandat.

Kf hade ingen avsikt att höja det aktuella arvodet före valet, men nu när de diskuterar på personnivå blir det tydligen ett måste. Revideringen omfattar även fler antal ordföringar och ledamöter med tillhörande arvoden.

Principen att man vill revidera dylika bestämmelser samtidigt som när man diskuterar personval smakar oerhört illa i munnen och det låter som att politikerföraktet kan komma att gödas framgångsrikt.

Yvonne Oscarssons deklaration om att hon vill styra och leda kommunen delar hon med Lasse Molin (M). De båda har kämpat länge för att komma dit de nu verkar vara på väg.

Det tudelade moderaterna, som var det näststörsta partiet 14/9-14 har satsat hårt. Lasse Molin (m) ska leda sexpartikartellen så snart man har klart med skänkta stolar och ökade arvoden.

Jag konstaterar att Centerpartiet, Moderaterna och Vänster”inte till salu”partiet redan är sålda för makten.

De satte sparbeting på skolan samtidigt som de tänker utvidga politiken och höja dess arvoden.

Men grattis Oscarsson, Molin, Brink, Mill, Noreús och Björkbom – snart är ni i hamn.

Alex Schulman är uppkäftig i sin krönika, men hans hårda kritik grundad på hans analys av det politiska läget, lägger sig helt korrekt på den redan utrullade röda mattan. Tror att många läsare nickar instämmande när de läser Schulmans kolumn som publicerades idag - precis en vecka efter valet.

"Supervalåret 2014" var benämningen då kyrkoval, EP-val, riksdags, landstings- och kommunval skulle ske under en komprimerad tidsperiod. Alla valrörelser och val är nu över.

Kvar står en befolkning som inväntar politikens förmåga att finna hållbara vägar.

Kvar står partiledare som har ett större ansvar än över sin egna lilla partibok.

Journalisten och författaren Henrik Arnstad säger i Hälsingetidningarna att:

"vi har en tid av barbari framför oss.

Det som händer nu är att vi håller på att överge principen

om alla människors lika värde, det som den liberala demokratin bygger på."

Det är exakt det, som gör att bildandet av en ny regering för fyra år är en mindre problemlösning än det nationella framtidsproblem som kan komma senare. Här gäller det att ta ansvar nu, men framförallt för framtiden som är än längre bort än mandatperiod 2015-2018.

87% av landets röstberättigade värnar ännu om den grundläggande principen.

13% har valt att ompröva lagtexten som beslutas av Sveriges riksdag. Alla SD:s ja-sägare har inte detta för ögonen och flera hävdar med bestämdhet att de inte har några som helst rasistiska tankar. "Verkligheten", "sanningen" - det facto är att SD:s ja-sägare har röstat upp ett parti med nynazistiska rötter. Till riksdagen, till landstingen och i kommuner.

Om alla övriga partier har misskött debatten mot Åkessons Sverigedemokrater, så får inte bildanden av nya kommunledningar, landstings- och regionledningar och en ny regering inte misskötas med samma metod.

Under denna vecka har milslånga artiklar och andra texter publicerats. Jag bloggade om detta dagarna efter valet och blev en aningen överraskad av den enorma respons som jag fick.

När jag idag läser Alex Schulman så är jag en som sitter och nickar instämmande. Men det är kanske lätt för mig som socialdemokrat som hejar på Stefan Löfven att göra?

Frågan är vad de som företräder andra partier gör och tänker.

Valresultatet är en utvärdering som bör hanteras med stort förstånd, med den största ödmjukhet och med fokus längre bort än de första kommande 1460 dagarna.

Alex Schulmans krönika, klicka HÄR

Fredrik Virtanen krönika, klicka HÄR

Okey, Benny Bergström nu är det dags för dig, som Sverigedemokraternas förste man i kommunen att ta ansvar i och för Ljusdals kommun. Jag har hört dig ett par gånger prata om vikten av att ha bra fiskevatten i vår kommun. Du har lyft upp fisket som ett av dina politiska favoritområden i din strävan att komma till makten.

I söndags fick du och ditt SD ytterligare makt.

Ni har idag fem av kommunfullmäktiges (KF) 41 mandat.

12,1% är ditt partis mandat, men ni har 100% ansvar för kommunens väl och ve. Så är spelreglerna.

Den nu kommande mandatperioden så kommer du att ha fyra partikompanjoner vid din sida. Ni, liksom jag och de andra i KF ska ta ansvar för ekonomi, kvalitet och utveckling för samtliga kommunmedborgare och andra som lever inom Ljusdals kommuns ansvarsområde.

Jag har personligen väldigt svårt att se respektfullt på er politik. Jag anser att ni för en politik som delar upp människor i ”vi” och ”dem”. Jag vill inte på något som helst sätt ingå i ert ”vi” i era samhällsvisioner.

Här skriver jag nu ett öppet brev till dig utifrån ditt företroendeuppdrag. Jag vet att du läser min blogg, då du även har lämnat kommentar på den tidigare.

Jag gör detta för att jag vill vara tydlig med mitt förhållningssätt till dig, ditt parti och era väljare.

Du är likt mig medborgare i vår kommun. Både du och jag har samma rätt att bo, verka och leva i Ljusdals kommun. Ingen har nekat oss inträde, ifrågasatt vår rätt att välja Ljusdal som bostadsort, krävt avhysning av oss eller något sådant. Vi betalar skatt till Ljusdals kommun, Gävleborgs landsting och den svenska statskassan, så ekonomiskt bidrar vi troligtvis båda två. Vi kostar ju som medborgare – men det vet vi ju båda också om.

Vi är båda förtroendevalda och vi representerar våra partier och dess politik. Det sker på både ideell basis, men även med arvode och förlorad arbetstidsförtjänst.

Det är endast på den politiska arenan som vi har något som helst samröre med varandra. Det är endast där som vi möts, det är endast där vi har en kommunikationskanal öppen.

Du som sverigedemokrat och jag som socialdemokrat.

Ditt partis kommunala arena kommer från nyårsnatten att innebära en mängd olika ansvarsområden som är delegerade av kommunfullmäktige.

I kommunens högst beslutande organ, kommunfullmäktige, snackar vi inte så mycket om fisket. Nej, på den politiska arenan ska vi föra samtal om den pedagogiska kvaliteten i förskolan. Vi politiker kommer att hantera ärenden som handlar om ansvar för handikappomsorg, om de äldre som bor kvar i sina hus eller som bor i ett boende. Våra partier ska delta i beredningar och beslut gällande infrastruktur, strandskydd, taxor, vuxenutbildning, försörjningsstöd, föreningsbidrag, asfalteringsbehov, verksamhetsmål, kultursatsningar och hundratals andra frågeställningar. Med fem mandat i kommunfullmäktige ökar ansvaret, om så ett mandat innebär ansvar till fullo, men det är precis det här ni har strävat efter.

Jag har inte riktigt förstått vad ni Sd:are har gått till val på här hemma i Ljusdal. Detta trots att årets valrörelse har pågått längre än vanligt, då 2014 är ”supervalåret” med alla olika val som nu har skett.

Jag har sett era valaffischer här hemma i Ljusdal med texter som ”mindre invandring här”, ”stoppa det organiserade tiggeriet” och ”hårdare straff för kriminella” för att nämna tre. Det sistnämnda ”vallöftet” blir väl en aningen svår att driva lokalt i Ljusdal, så det fattar jag att det är en riksplansch som ni har satt upp. Förresten är kanske alla tre mer kopplade till beslut av riksdagen, så vad är det som du och dina partikompisar vill med Ljusdal egentligen?

Om vi tar det här med att det lokala bygderådet i Ramsjö nu arbetar hårt för att få invandrare att flytta till bygden. Vi kan ta det som ett exempel.

Bygderådet hoppas kunna dra igång ett projekt som ska ge invandrare såväl boende som sysselsättning för att på sikt säkerställa service, inte minst skolan, i bygden.

Det är ju ett väldigt bra initiativ av de som bor, lever och verkar där.

SD fick i riksdagsvalet 25%  väljarstöd i Ramsjö och Hennan. Det betyder att många bybor vill se SD som styrande i landet. Nu gav dessa inte er SD lokalt samma stöd, men ändå – ni har väldigt många väljare i det området.

Vad ska du nu, i ditt politiska förtroendeuppdrag göra, för att stötta denna idé för landsbygdsutveckling för era väljare?

I ert valmanifest som hushållen har fått i brevlådan går det att läsa: ”Vi är också medvetna om att Sverige på många sätt är unikt och att vi har en egen särpräglad kultur och historia. Det är vi väldigt stolta över.” I din och min hemkommun finns mycket som är unikt och det med en fantastisk kultur. Ramsjö är inte på något sätt något undantag.

Så här, Benny får du din första fråga från mig:

 - Om SD har lovat att göra allt för att ”stoppa invandringen här” och Ramsjö bygderåd vill utöka invandringen just där i Ramsjö, och SD har fått 25%  väljarstöd – kan du då tala om för mig vad SD tänker göra? Hur tänker du agera för att driva dina väljares önskan?

Jag kan tro att era väljare också funderar på det.

Kanske är det så att Socialdemokraterna och Moderaterna har ett särskilt ansvar vad det gäller bildandet av en ny majoritet i Ljusdals kommun?

Det är kanske så att taktpinnen per automatik går till S och M, framför allt då valresultatet har skapat en svår situation för samtliga demokratiska partier?

SD har, genom 1390 röster i Ljusdal, fått förtroende att inneha fem ledamöter i kommunens högst beslutande organ och de kommer att besitta uppdrag i nämnder och styrelser.

S och M är de två största partier i kommunen som tillsammans har 19 mandat.

En majoritet kräver 21 av kommunfullmäktiges 41 stolar, och av dessa är oppositionen 15 mandat utöver Sverigedemokraternas 5.

SD har tyvärr blivit större än C, V, Mp, Fp, Srd och Kd. De är det tredje största partiet och det är tufft att förhålla sig till. Här gäller det att tänka till. Släppa allt som heter prestige och släppa ned pungen på ren svenska. Samverkanssnacket ställs nu på sin spets. Här behövs en stabil majoritet och en smart opposition.

Det är glädjande att så pass många ”icke aktiva politiker” också tänker till. Jag har fått samtal, e-post och sms av unga vuxna, mittemellan vuxna och äldre. Jag har fått synpunkter från kommunanställda och företagare. Jag har lyssnat till arbetslösa och högskolestuderande.

Alla upplever en stor oro och budskapet, från dem jag har dialog med, är knivskarpt: bilda en majoritet som sätter SD så långt ifrån makten som möjligt.

Under hela valrörelsen har jag mött SD-väljare och jag har gjort allt via mitt munläder att beskriva S som ett alternativ. Jag har talat gott om samtliga partier och förespråkat att det finns goda alternativ till SD - vars politik föder och göder rasism.

SD sägs ha andra frågeområden än invandring och i dessa har jag verkligen tagit debatt med den som jag har haft framför mig.

Jag upplever dock att det till stort har handlat om invandring och pensionärer. Det är där som jag tror att SD har lockat sina väljare.

Jag har varit orolig för att Sverigedemokraterna skulle få ytterligare stöd än det vi såg i EP-valet. Jag har valt att aldrig ställa mig med ryggen mot dessa väljare.

Jag har valt att säga: vänd ditt ansikte mot mig så pratar vi om alternativen.

Jag har mer trott på den varianten – det har iallafall känts bättre för mig då jag har haft förhoppningar på väljarna - att de skulle kunna nyansera alla budskap som ramlar över folk i en valrörelse med nio partier, varav ett med odemokratisk grundsyn.

Min förhoppning har varit att åtta partier skulle vinna valet i kampen om väljarna och att SD skulle förlora mandat.  

Uppenbarligen hade vi andra partier för klena argument och det har vi nu att förhålla oss till.

Medans några partier och väljare har haft fokus på ”vem – ska – bli – kommunalråd” har Sverigedemokraterna tagit hem röster utan att ha en fullvärdig lista med företrädare.

De hade fem namn och dessa blir nu ordinarie ledamöter. Vilka som blir SD-ersättare beror på vilka personer som skrivits till direkt på valsedlarna och som tackar ja till att företräda partiet. Vilken politisk kvalitet vad det gäller kunskap, erfarenhet och förmåga hos dessa ”folkvalda” vet vi ingenting om. Troligtvis inte SD som parti heller.

12,1% av befolkningen har alltså valt en form av politik utan att ha funderat på vilka som ska företräda dem. Benny Bergström (SD) kommenterar deras ökning med ”folk tycker väl att jag har skött mig på möten och i debatter”. Jag har inte hört Benny Bergström i så många debatter, men jag är tacksam för att SD lokalt inte fick samma resultat som i riket.

En majoritet ska alltså finnas den 20e oktober 2014. Då ska kommunens nya kommunfullmäktige ha sitt första sammanträde. Där ska presidium väljas av en majoritet.

Partierna har 34 dagar på sig att sondera terrängen och checka av samverkanspotentialer.

Snart, inom kort bör förhandlingstider komma.

Jag har alltid höga krav på mig själv och på andra. Kan partierna i vår kommun leverera en ny majoritet? Det är den stora frågan.

Media lär troligtvis följa utvecklingen med stor spänning och lämna lägesrapporter till sina läsare/lyssnare.

I Utbildningsnämnden kan S och M samarbeta. Det bestämde jag och vice ordförande Torsten Hellström (M) oss för då han tillträdde uppdraget för drygt 1,5 år sedan. Vi kom överrens om att mer ödmjukt förvalta förtroendeuppdraget att bedriva skolutveckling i Ljusdals kommun och bli bättre på att kompromissa. För det är det som krävs, när två parter som ideologiskt står så långt ifrån varandra som S och M, ska samarbeta för kommunens bästa. Vårt förhållningssätt har stört många och vi har fått kritik om att det är fel att samåka, äta lunch tillsammans, att ha en ständig dialog med varandra, vara överens mm.

De riktigt fula politikertungorna har initierat än värre saker som jag inte vill skriva, men helt klart så är dessa kommentarer icke förenade med ett ansvarsfullt politiskt agerande.

Det är från den ”sandlådan” vi alla bör resa oss upp ur – oavsett hur vi har hamnat där. Jag vet att det finns många kloka partiföreträdare som både vill och kan bättre. Jag vet också att det går att samarbeta över partigränserna och nu har kanske inte politiken i Ljusdal något annat val?

Oavsett det svåra politiska läge som råder – eller kanske på grund av det, finns stora förväntningar på mitt parti och andra partier. Både från mig, men framförallt från många många andra.

Målet måste vara att kommunens medborgare får en tydlig majoritet som kan gå från ord till handling.

Som kan förverkliga politiska ambitioner och gå till hållbara beslut.

Som har förmåga att utveckla Ljusdals kommun.

Det är vi alla värda och det är önskan från de flesta – oavsett vilken valsedel var och en av oss valde.

Det finns en del människor som beskriver sig själva som en av det mest ekonomiska som har hänt Sverige. De menar kanske inte rent historiskt, men de talar om sig själva som en ekonomisk vinst, i samband som de uttalar att andra människor är en ekonomisk förlustaffär. Jag har hört detta från människor som anser att Sverige borde sluta med att tillåta andra människor att flytta hit. De ser solidariskt och humant förhållningssätt, som en affärsfråga och om det är en smart business.

Många talar om ”mina skattepengar” som minsann inte ska gå till varken det ena eller det andra. Våra gemensamma skattemedel fördelas till mycket stor del efter de lagar vi har beslutat om att ha i Sverige. Allas våra skattekronor ska vara till oss och vårt världskända välfärdssystem är ett praktexempel på vad pengarna används till. Effekterna är oslagbara.

Jag tänker på hur mitt 45 åriga liv har berikats tack vare skattekronor. Jag tänker på allt som jag har fått till mig, som jag nu och sedan min 18 årsdag, gladeligen betalar ”tillbaka” för.

Livet började där på Södersjukhuset då min mamma förlöstes av 1969 års proffsstab. Idag kostar en vaginal förlossning ca 25 000 kr, ett kejsarsnitt ca 40 000, och en svår förlossning ca 60 000 kr. Vet inte vad jag kostade när jag föddes – dessutom lite för tidigt, som i sin tur krävde extra vård. Men det var där det hela startade.

När jag blev lite större så gick jag i dåtida statliga kyrkans barntimma och lekis som det hette då. Allt var nog gratis då. Idag ligger en förskoleplats på ca 120 000kr per barn och i Sverige har vi helt kostnadsfri allmän förskola. Ja, inget är ju gratis då allt alltid kostar, men för vårdnadshavare är det gratis. Kommunerna betalar detta utom någon som helst kompensation från staten.

Jag minns alla tandläkarbesök med fasa som barn. Det var den sterila lukten som jag inte gillade. Jag var lika glad varje gång tandläkaren sa att mina tänder var fina. Det var alla vuxna skattebetalare som betalade mina tandisbesök, men det var mina syskon och föräldrar som lärde mig att det var viktigt att sköta om sina gaddar.

När jag var 6 år så gick mamma med mig till ögondoktorn. Jag var skelögd och hade nedsatt syn på ena ögat. Tjipp tjopp så blev jag glasögonorm med en lapp på det ena glaset. Många besök hos ögondoktorn blev det och jag minns att min familj fick ett ekonomiskt bidrag till mina glasögoninköp. Man fick det då.

När jag hade gått några år i grundskolan så började jag på musikskolan. Den kommunala musikskolan som är en av de mest geniala idéer. Tänk vilka investeringar Sverige har gjort i alla artister och musikälskare med den satsningen som fortfarande är ett oerhört viktigt inslag i ett samhälle.

När jag gick i högstadiet så fick min pappa en hjärtinfarkt. Det var väldigt nära att vi förlorade honom, men Huddinge sjukhus fick fart på honom och det går inte att ersättas i pengar. Jag lovar.

Pappa genomgick en bypass kranskärlsoperation 1984 och jag minns hur jag då funderade på vem det var som betalade allt.

Precis där började mitt samhällsengagemang.

Fram tills idag har jag fått skola, vård och bidrag i olika former av alla underbara skattebetalare. Ja, sedan jag fyllde 18 år och själv fick ett jobb och därmed blev medfinansiär har jag uppskattat det där svenska välfärdssystemet. Wow, vilken grej!

Som socialdemokrat är en av mina viktigaste frågor just att bibehålla och utveckla den svenska välfärden.

En annan oerhört viktig fråga är vår syn på oss själva och varandra. Det styrs också av politik.

När vi sossar säger ”alla”, så menar vi verkligen alla.

Det var ingen som klev in i min familj och frågade om det var lämpligt att jag skulle sätta ett barn till världen. Det var ingen som ifrågasatte pappas liv innan de sövde honom för operation. Det är aldrig någon som har klampat in och sagt att jag har kostat för mycket. TACK för det!

Nu är vi framme vid valdagen och här får svenska folket chansen att välja färdriktning för de kommande 4 åren.

Jag värnar om att alla får vara med och betala och att alla får ta del av vårt gemensamma.

Det är aldrig fult att tjäna pengar, men det är inte passande att inte dela med sig lika som den som tjänat mindre gör.

De som har arbetat ihop en pension är undantaget. De har givit skatt och de ska nu berikas med en fin äldreomsorg. Det vill jag bidra med som ett stort varmt tack för mina år i skolan som präglade mig till den jag är idag.

Jag vill också vara med att ta ansvar för alla barn som är födda här i Sverige och för de barn som har kommit hit till oss. De ska få de finaste barndomsminnen. Det går inte heller att sätta en prislapp på, men det kräver att det är stopp på skattesänkningar.

Sverige har inte råd med en försämrad välfärd. Det drabbar både fattig som rik och en hel befolkning.

Lycka till med ditt val och jag hoppas att vi vaknar upp på måndagen i ett land som vill att nya resurser till välfärden går före omfattande skattesänkningar.

Snart är det över. Väldigt snart är valrörelsen över för denna gång och valarbetare kan andas ut.

Svenska folket får äntligen sitt besked efter en lång valrörelse, där partierna har givit sitt bästa för att attrahera väljare. Om bara några dagar vet vi hur resultatet blev.

Vilka partier kan fira valframgång och vilka partier spolades i den stora utvärderingen tro?

Jag tycker att det är mer än spännande att få se vilken politik mina vänner, släktingar och alla andra röstberättigande i Sverige har röstat fram. Det ska bli händelserikt, men även obehagligt.

Sverigedemokraternas väljarkår har blivit fler.

Lokala partiföreträdare lämnar uttalande som direkt leder till ett normaliserande av ett parti vars politik skapar rasism.

Dessa två aspekter är obehagliga.

Politiker/partiföreträdare i Ljusdal som står och säger att SD, mer eller mindre är välkomna in i gänget, kan aldrig få någon respekt från mig. Aldrig någonsin.

Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har inget gemensamt.

Ingen samsyn i grundideologi.

Ingen jämbördig framtidsbild.

Partierna är varandras motsvarigheter.

Socialdemokraternas grundsyn är att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Socialdemokraternas politiska ambitioner har fokus på att alla måste få möjlighet att försörja sig själva i vårt land. Vi har en vision för framtiden. Alla ska kunna leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.

Kunskap om rasism är av största vikt för att kunna bekämpa den.

På söndag kväll kan vi se hur Ljusdals kommuns medborgare har röstat och därefter går partierna till överläggningar.

En ny kommunledning ska förhandlas fram.

För det första ska en majoritet bildas. Därefter ska uppdrag tillsättas enskilda partirepresentanter.

Under valrörelsen har vi alla kunnat höra hur moderaternas Lasse Molin har deklarerat att han vill bli kommunalråd 2015. Vi har alla även hört Vänsterpartisten Yvonne Oscarsson, ett flertal gånger säga, att hon verkligen vill vara kommunstyrelsens ordförande och leda den nya majoriteten. Oavsett om Vänsterpartiet får färre eller fler mandat i kommunfullmäktige – oavsett vilka partier som ingår i den nya majoriteten så vill hon vara kommunalråd.

Hon vill helt enkelt.

För mig är maktpositioner, ordförandeposter och enskilda uppdrag underordnad min vilja att påverka.

För mig handlar det om strävan att vara med och påverka, att framföra och driva en politisk idé – det är alltid överordnat i mitt politiska engagemang.

För socialdemokraterna som partiorganisation är makten ett verktyg, ett medel, en form för att förverkliga våra politiska ambitioner.

Vår partiordförande Stefan Löfven har varit tydlig med att ”inga ministerposter delas ut före valet”.

Det gäller även för oss socialdemokrater i Ljusdal.

Vi vill vara tydliga med vilken politik vi vill föra och vad vi ser att den kommer att leda till – vad våra politiska ambitioner ger för oss som bor och lever i Ljusdals kommun.

Det är överordnat allt.

Därefter kommer kompromissförhandlingar med de partier som vi kan tänka oss att samregera med, utifrån att de tänker samma om oss.

Sist men inte minst, kommer partiet att utse vilka medlemmar som ska företräda socialdemokraterna i den nya majoriteten. Eller oppositionen om vi landar i det.

Många har varit kritiska till socialdemokraternas sätt att utse företrädare i Ljusdal. Vi gör på samma sätt som vi så många gånger tidigare har gjort.

När partiet valde Willy Eriksson till kommunalråd, så hade inte Willy varit kandidat nr 1 på kommunfullmäktigelistan.

Inte heller ”Sommen” hade nr 1 vid sin kommunfullmäktigekandidatur – men partiet valde Sommen till kommunalråd. Roland Bäckman var kandidat nr 2 när partiet utsåg och valde honom till kommunalråd.

Kryssandet på valsedlar handlar enligt Kommunallagen om placering i kommunfullmäktige. Kryss kan vara vägledande för socialdemokraternas ombud i representantskapet då de fattar beslut om partiföreträdare till kommunala och/eller landstingsuppdrag.

Bara för att man säger en sak flera gånger, blir det inte sanningen. Kryssande har alltså inget med andra uppdrag än kommunfullmäktige att göra.

Vi socialdemokrater i Ljusdal har en fantastiskt uppställning med kommunfullmäktigekandidater och det är en ära att ingå i det gänget.

39 kandidater i olika åldrar och kön som bor i alla olika kommundelar. Några har fleråriga upplevelser av politiskt arbete och några är nya på den arenan. Den kollektiva viljan är vår styrka och jag hoppas att medborgare i kommunen ger oss ett fortsatt förtroende.

Mer om detta vet vi på söndagkväll.

Visst kommer det att bli intressant?!

"26 miljoner är vad jag som privatperson har fått ut i lön och utdelningar - det andra beloppet 231 miljoner, motsvarar den avkastning som jag fått på investeringar från Altors första fond", säger Harald Mix till Aftonbladet då tidningen menar att han 2011 tjänat 231 miljoner, enligt Skatteverket.

Harald Mix är svensk finansman. Han är boss på Altor - ett av de fyra största svenska riskkapitalbolagen.

Harald är i skolbranchen. Harald ska bidra till att säkerställa elevernas rätt till en jämlik skola. Harald verkar även inom äldreomsorg. Han har många bollar i luften den där Harald - men har verkligen lön för sin insats.

De högsta cheferna på riskkapitalfonderna badar fullkomligt i pengar. De har ruggigt stor makt.

De äger svenska skolor och vårdbolag. Det är i klassrum och äldreboendes matsalar de hämtar pengarna.

Ja, vi andra som betalar skatt har även vi varit med att finansiera deras möjligheter att bada i pengar. Alla har kanske inte förstått att det är på det viset, men det är exakt så som det går till. Elever, utbildning, äldre och omsorg är verkligen en handelsvara idag i vårt för övrigt vackra land.

Under tre år tjänar en rikskapitalbolagschef hela 312 miljoner - alltså drygt 100 mille på ett år.

Det är både groteskt och så makalöst smaklöst.

Det kallas finansvärlden - men vi snackar om välfärden.

Den svenska, världskända välfärden.

Sverige ska vara ett välfärdsland som bygger på sammanhållning. Alla ska bidra och alla ska få ta del av välfärden.

Vårt välfärdssamhälle är en del av det som gör Sverige unikt. Men något håller på att gå sönder. Resurserna i välfärden räcker inte till. Äldre bollas mellan boenden. Människor far illa av vinstjakten i välfärden.

Moderaterna har försvagat den generella välfärden.

Centerpartiets Annie Lööf står fast vid att riskkapitalbolagen har en roll att spela inom välfärden.

Själv vill jag kräkas.

Larm om vårdskandaler på äldreboenden har blivit vanligare och Socialstyrelsen gjorde efter en inspektion av 100 demensboenden bedömningen att mer än hälften av boendena hade för låg bemanning.

Men finansbossarna, de kammar in kulorna och funderar vidare på hur en krona kan bli två. Det är på bekostnad av elever och äldre, samt de anställda som arbetar närmast barnen och pensionärerna, som en krona ska bli två.

Vi socialdemokrater vill istället se ett land där vi samlas för att utveckla vår samhällsmodell. Där vi ställer krav på varandra och hjälps åt. Där konkurrenskraft och anständighet går hand i hand. När välfärden fungerar och omfattar alla vågar vi mer; byta jobb, starta företag, flytta eller börja studera. Det tjänar vi alla på.