Direktlänk till inlägg 27 augusti 2015

Tystnad är vårt fördärv

Av Malin Ängerå - 27 augusti 2015 07:12

Jag hävdar det fortfarande.

Ljusdal är en mycket vacker plats att bo och leva i med enastående natur, härligt folk och en massa möjligheter. Egentligen allt i ett och man kan fundera på varför orten inte blivit fridlyst av sin potential? Jag har svårt att förstå dem som kastar ur sig kommentaren att Ljusdal är en fäbodvall. De som säger det borde fundera på vad folket som bor där i såfall kallas. Jag gillar inte begreppet glesbygd heller – föredrar att säga landsbygd. Jag gillar hur som Ljusdal och det är som sagt här jag vill vara när jag är gammal kvinna.


Det är komplext att skriva min upplevelse om vad som händer i min hemkommun, då jag värnar om ”varumärket” Ljusdal, men samtidigt kan inte en kommunledning få leva rövare och tro att det skulle vara fridens liljor i Kamomilla stad. Det är inte fridens liljor i Ljusdal just nu. Ilska, förtvivlan och frustration är mer lämpliga i beskrivelsen som råder på köpingen och i alla vackra ytterområden.


Tystnad är vårt fördärv.

Tystnad är motsatsen till yttrandefrihet.

Jag tänker inte hålla tyst. Kan inte vara tyst.

Det finns ingen som helst anledning till att vara tyst när den största arbetsgivaren i kommunen kränker hela sin personalstab och allt sker i offentlighetens ljus.

När kommunledningen tvärväxlar mellan grotesk handlingskraft och märklig passivitet utan någon som helst förståelse från befolkningen. Nej, då är det inte läge att ingå i tystnad.


I ett mindre samhälle finns släkt, vänner och riktigt gamla vänskapsband. Det är nästan så att ”alla känner alla” finns på riktigt. Så nära man kan komma i alla fall.

En närboende till mig har varit anställd i kommunen under många många år. Proffs inom sin bransch skulle man lätt kunna säga. Hen har omprövat sin livssituation, med trygganställning och vana arbetsuppgifter, efter det att Marita Wikström sparkades på det sätt hon sparkades och nyrekryterade chefer valde att aldrig börja sina anställningar i kommunen i de rådande situationer som råder. Hen ska provjobba hos annan arbetsgivare nu. Kommunen går miste om hens närvaro, kunskap, erfarenhet och kompetens.


Det är alltså inte bara chefskompetenser vi förlorar i kommunen. Konsekvenserna är kännbara i den dagliga service till kommunens medborgare och det borde ses som en mycket allvarlig situation. En bekant i grannkommunen uttryckte det ” om det fanns ett begrepp för social och empatisk konkurs så är det väl det Ljusdals kommun hamnat i. Dags för "skuldsanering"!?”.


Vi har verkligen hamnat i något. Frågan om vad Valliansen tänker göra är ständigt aktuell.

För många handlar det inte om politik, om det så är ett politiskt ansvar att stävja den rådande situationen. Jag har mött moderater, centerpartister och vänsteranhängare som är förbryllade, besvikna och rent av skitförbannade på Molin &CO.

Och det handlar fortfarande om skillnaderna mellan sak och person.

Att Oscarsson (V) tog bort mig som Facebookvän efter alla våra år tillsammans på den politiska arenan efter mina blogginlägg, tyder på att vice ordförande i kommunstyrelsen har svårt att hantera den rådande situationen och tappat skillnaden mellan sak och person. Skillnaden är liksom A-O när man har till uppdrag att välja, värdera och debattera sin åsikt i sak.


Jag har tidigare bloggat om de chefer som på olika sätt inte är eller kommer att vara verksam i Ljusdals kommun i detta nu. Idag har det gått och blivit en lista med namn och förlorade kompetenser. Britt-Marie, Marita, Urban, Ronnie, Lena och Anna.


När det uppstår dylik situation och lägesstatus blir lätt ringarna på vattnet fler och större. Vad händer med dem som är kvar? Tidigare fungerande arbetsrelationer som tappat en medspelare naggas i både själ och kant. Styrkor kan omvandlas till svagheter i organisationer och nedförsbacken sluttar allt mer nedåt.


Har sista chefen gått? Har sista tjänstledigheten och uppsägningen ägt rum?

Har vi sett alla konsekvenser av vad som händer när man inom mindre än en timme meddelar en medarbetare, en chefstjänsteman med 26 års anställning i ryggsäcken, att hon får sparken och att man därefter inom samma timma håller en presskonferens med budskapet: vi har inte förtroendet för henne.

Har konsekvenserna kommit till en vändplats eller kommer vi åter att nås av besked som tyder på att kommunledningen har satt sin sista potatis?


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Malin Ängerå - 2 januari 2019 21:06


Magnus Ek (C) och Joar Forssel (L) är de senaste som anser att vi i Sverige ska inkomstpröva barnbidraget. De är inte först ut, men jag hoppas att de tillhör de sista. De vill kanske bidra med något utvecklande, men deras förslag på metod är så u...

Av Malin Ängerå - 7 september 2018 18:59

Jag vill tro att varenda en av oss vill stödja de värderingar som ligger i våra svenska lagar.Jag vill tro att vi vill bibehålla maximala möjligheter för fred i Europa - genom att bidra i och till att EU fortsätter att fungera. Men jag vet att det...

Av Malin Ängerå - 3 september 2018 23:29


Kan vi sluta att säga att Sverigedemokraterna hatar invandrare? "Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn" som Olof Palme uttryckte sig en gång. Sverigedemokraterna tycker illa om människor. Särskilt vissa människor.   Det handlar inte o...

Av Malin Ängerå - 30 augusti 2018 09:36


Visst är det härligt när man finner människor i livet som man känner ren glädje över att få möta? De där som blir ens vän. Vänskap har olika form, utseende, doft och karaktär. En del vänner träffar man intensivt ofta och andra lite då och då. ...

Av Malin Ängerå - 29 augusti 2018 12:47


"Många har lyssnat - nu är det din tur". Jag har hört, jag har lyssnat och för varje gång slås jag av hur groteskt hatets konsekvenser är. Vår världshistoria har oerhört mörka hål som aldrig får försvinna från vårt medvetande. Hål som är fyllda a...

Skapa flashcards