Direktlänk till inlägg 19 november 2015
Självmord. Ett väldigt svårt ämne att samtala kring.
Näthat. Ett alltför vanligt inslag i den digitala världen, där anonyma och identifierade inte räds sina publicerade kränkningar. Lucas Hertzman var närhatad och till slut orkade han inte längre leva.
Har precis lyssnat till P4 dokumentären "Näthatad till döds?". Jag tycker att det var oerhört känslomässigt jobbigt att lyssna, men programmet är så viktigt att höra på - därför uppmanar jag alla vuxna att ta sig tid och mod till att lyssna på Lucas mamma och hans bästa vän som samtalar i programmet om näthat och självmord.
Jag känner Lucas föräldrar och minns det så sorgeliga beskedet om Lucas död. Jag visste inte då att han hade varit offer för ett strategiskt näthat.
Dagarna efter hans död skulle jag bli varse. Jag blev kontaktad av flera ungdomar som var ledsen och upprörda över inlägg de läst i den digitala världen. De undrade om man verkligen får skriva så grymma saker som de sa att de hade läst.
Jag fick några länkar skickade till mig.
Jag har aldrig läst värre saker om en människa. Det var ett hav av hat och det fanns inte ett minsta ord som gick att missuppfatta. Hatet var riktat rakt mot Lucas.
Några inlägg och kommentarer var skriven när Lucas ännu var i livet, men några var färskare än hans dödsbesked. Hatet mot honom fortsatte alltså efter hans död och de som skrev var fullt medveten om att han inte längre fanns i livet.
Dessa inlägg fick mig att göra en Polisanmälan med rubrik: näthat.
Min anmälan finns fortfarande hos Polisen i Gävle i väntan på handläggning, om så polisen har påbörjat arbetet.
Näthat är en del av vardagen. För både unga som äldre. Någon är gärningsman och en annan är offer.
Konsekvenserna kan vara förödande.
Förr i tiden sa människor fula saker, men man passade sig för att sätta det på pränt.
I den digitala världen verkar det vara precis tvärtom.
Dina inlägg kan vara rent livsfarliga.
Tack Moa och Jaana för att ni så öppenhjärtligt har berättat och delger andra er upplevelse, sorg och era fina minnen. Tack Hedvig Nilsson som har gjort programmet.
Klicka på bilden och du kan ladda ned programmet.