Den kommunala gymnasieskolan, Slottegymnasiet, har ett stort utbud med såväl högskoleförberedande- som yrkesförberedande program. Ljusdals Posten publicerade ett härligt dubbeluppslag i lördags om en kommande jazz- och blueskonsert där musikestetiska programmet bjuder in hela kommunens medborgare för njutning. Ett fint samarbete med restaurang- och livsmedelsprogrammet och jag upplever upplägget som ett bra exempel på entreprenöriellt förhållningssätt helt enligt skollag.

I artikeln framgår ungas syn på att musik är en viktig beståndsdel i livet. Jag kan inget annat säga än det att jag instämmer. Det framgår även att det kan finnas svårigheter att ekonomiskt överleva på musiken. Livsplanerna och drömmarna ser olika ut bland de elever i åk3 vid estetiska programmet med inriktning musik som intervjuades i tidningen. Det gemensamma verkar dock var att samtliga är nöjda med sitt gymnasieval och att skolan med läraruppställningen har gett dem en unik utbildningsgrund som de är glada över. Det glädjer mig som ordförande i utbildningsnämnden som bland annat har gymnasieutbildningen inom sitt ansvarsområde.

I artikeln framkommer det även kritik som adresserats direkt till politiken i Ljusdals kommun.

Det är Joen Stegs som anser att politiken bara pratar om att de ska satsa mer pengar på musiken men att det inte händer i verkligheten. Joen Stegs är besviken på hur kommunen fördelar skolbudgeten. I bildtexten i artikeln, under ett foto på Joen där han spelar trummor, står att ”Joen Stegs tycker att kommunens utbildningsnämnd ska sats mer pengar på ungdomars musikmöjligheter”. Nu vet inte jag om det är ett korrekt citat av Joen eller om det är tidningen som satt texten, men jag vill stanna upp vid den texten en stund. Det är här som jag vill skriva ett öppet brev till Joen Stegs.

Hej Joen

Jag har läst om dig och dina klasskamrater i Ljusdals Posten. Ett stort reportage med flera unga röster. Du sa där att du är besviken på politiker i Ljusdals kommun. Jag är en av oss förtroendevalda och jag uppskattar din ärlighet. Det är därför som jag nu skriver till dig och jag hoppas att det inte ses som något försvar eller som en motattack. Det är absolut inte min mening, utan jag vill att vi träffas och tillsammans finner ytterligare utvecklingsmöjligheter vad det gäller musik, kultur och drama i vår kommun. Jag tror precis som dig att dessa områden har ytterligare utvecklingspotential i Ljusdals kommun. Jag är övertygad, sedan flera år tillbaka, att kultur är en hälsofrämjande investering för både utövare och publik. Att musiken har stärkt dig och varit en viktig ingrediens i din personliga utveckling framgår tydligt i artikeln och du lyfter fram de enskilda pedagogernas bemötande och engagemang. Det är ett ypperligt bra bevis på en finfin utbildning!

Utbildningsnämnden, där jag är ordförande sedan hösten 2007, har idag ansvar för gymnasieutbildning. Sedan 2011 har nämnden inget ansvar för varken Estrad Ljusdal eller den kommunala Musikskolan. Under 2008 gav jag dåvarande förvaltningschef och dåvarande musikskolerektor uppdrag att utreda förutsättningar till att starta en paraplyorganisation för samverkan inom verksamhetsområdet Performing Arts. Lasse Norin hade utredningsuppdraget och han levererade ett kalasbra underlag. Ganska snabbt gick beslutsklubban i bordet hos dåvarande barn- och utbildningsnämnden och kommunen kunde i samverkan med andra organisationer starta Estrad Ljusdal i början av 2009. Denna satsning är en av de politiska beslut som jag är mest stolt över under min politiska karriär. För att säkerställa musikskolan, fritidsgårdarna och Estrad Ljusdal som alla är ”icke lagstadgade verksamheter” från att ekonomiskt konkurrera med lagstyrda verksamheter, så valde kommunfullmäktige 2010 att flytta dessa verksamheter från driftsnämnd i och med en omorganisation. Det tror jag var ett bra beslut och jag ser det som en tydlig signal från kommunfullmäktige att värna om dessa ungdomssatsningar.

Vi (kommunfullmäktige) har även under mindre än en femårsperiod satsat på att flytta Musikskolan från gamla Vijskola till nyrenoverade fräscha lokaler i A-huset på Slottegymnasiet. Det gav helt nya förutsättningar för musikskolans lärare och elever. Inför starten av det gymnasiala programmet som du själv går på, renoverades Slottegymnasiet. En påbyggnad i form av musikens hus, med unik byggkonstruktion, lyftes musikmöjligheterna till en ny dimension. Utrustningen i inspelningsstudion valdes tillsammans med världsvan musikutövare. Det skulle satsas på det bästa och resultatet blev väldigt, väldigt bra. Lokalerna är verkligen skräddarsydda för musikutbildning och lärarnivån är hög.

Under 2007 hade musikskolan en kö med hela 400 (!) ungdomar. För mig var det helt obegripligt att vi hade 400 ungdomar som knackade på dörren och ville komma in, men som fick sitta i väntrummet. Ingen annan organisation kunde befinna sig i den situationen och denna kö var en av utgångspunkterna till Estrad Ljusdals födelse. Idag kan musikskolan erbjuda de som står i kö möjlighet till gruppundervisning med valt instrument hos något av de lokala studieförbunden, i väntan på en individuell utbildningsplats på musikskolan. De 400 i kön byttes ganska snabbt ut till en ny kö då det är ett gigantiskt intresse för musik bland kommunens ungdomar.

Forskning visar att det som sker på fritiden är av betydelse för elevens förutsättningar i skolan. Jag är säker på att kultur, dans och drama kan ge krafter till våra unga både på fritid som inom utbildning. Kommunen har även en fin dansstudio där studieförbunden bjuder in barn och unga där efterfrågan bara växer och växer.

Kommunen har även ansökt och blivit beviljad regeringens satsning på ”skapande skola” under några år. Dessa insatser är viktiga och att använda kultur som lärprocess vet jag är uppskattat samt framgångsrikt. Nämndens beslut om att bedriva Estetiska programmet, musik och Estetiska programmet,media ser jag som satsningar till att skapa möjlighet till unga medborgare att utbilda sig inom branschyrken för skapande. Utbildningsnämnden (UN) har ansvar för alla skolformer, från förskola till vuxenutbildning.

Vi (UN) bedriver verksamheter för drygt en miljon om dagen och det kan vara bra för oss alla att ha i vårt medvetande. Musikskolan, Estrad Ljusdal och fritidsgårdarna finns under annat budgetansvar och är ej medräknade i den dagliga miljonen. I den finns alltså Slottes musikestetiska program som har en driftskostnad på några hundra tusen per elev.

Genom Estrad Ljusdal får ni elever möjlighet att äntra olika scener vilket är oerhört viktigt för utbildningstiden och spelintresset. Att ni just får en publik! Det är framför publiken som ni får den respons som så väl behövs för att fortsätta att inspireras. När publiken applåderar, ja det är då som ni får den bästa uppskattningen för ert musicerande och det är det finaste en artist kan få.

Jag avslutar med att själv få tacka för torsdagens spelning då Slottegymnasiet hade öppet hus. Ni framförde ”get your kicks on Route 66” och det var helt omöjligt att stå still. Ni är värda den största publik vi lokalt kan få till.

Jag skulle vilja att du och dina klasskamrater pratar om vilka saker som ni ser brister och vad som kan utvecklas inom musiken, för att sedan bjuda in mig till ett gemensamt samtal. Det skulle jag uppskatta.

Lycka till nu med jazz- och blueskonserten på tisdag och tack för att du tog dig tid att läsa mitt långa brev.

Med vänlig hälsning

Malin Ängerå (s)

Ordförande utbildningsnämnden

I det jagjagjag-samhälle vi lever i idag är det svårt att se bortom sig själv, men det går.

Jag vet att det går.

"Om du vill att andra ska vara lyckliga, tillämpa medmänsklighet. Om du vill vara lycklig, tillämpa medmänsklighet".

/Dalai Lama

Den senaste månaden har jag upplevt min hemkommun, som världens mest bästa plats att bo på.

Vi har en storslagen natur, god service och finfina förutsättningar inom flera olika områden.

Men det är inte av dessa anledningar jag känner en oerhörd stolthet att få vara en av oss alla i Ljusdals kommun.

Det handlar om det engagemang, om den medmänsklighet och det varma mottagandet som jag ser, hör och upplever.

Kommunen har tvärvuxit i befolkningsmängd den senaste månaden i form av nyetablerade asylboenden. Det har kommit över 300 män och kvinnor, flickor och pojkar hit till oss och deras resa har inte varit smärtfri. De söker asyl då de ej längre kan leva kvar i sitt hemland. Det måste vara ett fruktansvärt beslut att tvingas ta. Att lämna sitt "allt".

Här hos oss har deras ankomst väckt känslor.

Solidariska och humana känslor!

Det genererade till fantastiska insamlingar av leksaker, skor och kläder. Ideella krafter har hållit språkkurs och påvisat ett oslagbart mottagande. Det är så skönt att veta att dessa medmänniskor har fått så fint bemötande i vår kommun.

Det gör mig stolt och glad.

Sen har vi alla på jorden följt mediabevakningen från Filippinerna, där fullständig katastrof råder.

Befolkningen har förlorat sitt "allt".

Åter visar kommunmedborgarna här stor empati, men det som särskiljer denna befolkning från en del andra, är att de går från ord till verkstad.

Det är så lätt att sitta i TV-soffan och se bedrövelsen....och känna sig så maktlös att man inte kan agera. Inte lätt att veta hur man ska kunna göra för den delen heller.

Men det brukar starta med en person, eller med en mindre grupp som säger "nu gör vi nått". Rädda Barnen, Röda Korset och andra större organisationer är ganska snabbt ut på banan med hjälpinsatser och det är kanonbra.

Här i Ljusdal startade Stefan Olsson, en lokal musiker, arbetet med att arrangera en konsert i syfte att samla in medel till hjälpinsatserna i Filippinerna. Hans musikaliska nätverk uppmuntrades till att medverka och en del bor ganska långt härifrån. Ja, då behövdes det sponsorer som kan hjälpas åt med deras resa hit till Ljusdal.

På bara några dagar har Facebook evenemanget "Konsert för Filippinerna" fått flera hundra anhängare som följer aktiviteterna inför konserten. Sponsorerna blir fler och fler. Engagemanget är storslaget.

Det är sånna här inslag i vardagen som gör att jag finner mig bo i den vackraste kommunen i världen.

Det är männsikorna som bor i den som gör platsen, förhållningssättet och livet så skönt att leva.

TACK till alla medsystrar och bröder som står upp för en skönare värld   

Här nedan ser ni texten från Facebook:

Vi har säkert alla läst om henne i tidningar och sett henne i TV.

Hon kallades för "Arboga mamman" och jag tror att vi är många som följde mediabevakningen över den fruktansvärda tragedi som drabbade Emma och hennes familj.

Nu på lördag kommer Emma och hennes pappa till Ljusdal och är några av föreläsarna då BOJ jubilerar som 20 åring.

Fri entré, ingen anmälan.

Jag kan tro att publiken får lyssna till oerhört starka livsupplevelser.

-Finns barnfattigdom i Sverige 2013?

Ja, den frågan diskuteras med jämna mellanrum.

Någon hävdar att barnfattigdom inte finns i vårt avlånga land.

Andra menar att den finns i allra högsta grad och att den ska bekämpas.

Arvet bestämmer vilka sjukdomar vi får, men den social miljön bestämmer hur många av dem vi får.

Detta är fakta och ett viktigt inspel.

Barn i familjer med en låg inkomst äter sämre mat, har sämre rutiner och detta i en mer oroligare miljö.

För mig är det glasklart att barnfattigdom finns och att vi har ett stort ansvar att motverka den samt att skapa ett samhälle där barn har de bästa förutsättningar till en god folkhälsa.

Svenska elever har skolplikt i grundskolan och förväntningarna är att de sedan läser vid gymnasium för att därefter får ett arbete och börja betala skatt. Den vägen vi vill att unga ska vandra och det gäller alla på något vis. Utbildningsvägen kan vara väldigt olika och det är viktigt att vårt gemensamma ger alla möjligheter att lyckas. Individuellt innebär det att insatserna är olika då vi alla är unika män och kvinnor med egna behov, förmåga och med olika drömmar. Det är av ytterst stor vikt att skolan är likvärdig för alla. Skola får aldrig vara en experimentverkstad för politiska partier eller för enskilda aktörer.

Jag har funderat en hel del på svt:s Uppdrag granskning där de avslöjade hur friskolor väljer bort studiesvaga och stökiga elever. ”Gallring” till förmån för elever som är mer önskvärda. Inte för de så kallade önskvärda eleverna skull, utan för skolans marknadsvärdes skull. Jag har även pratat med många om detta och märker att det tyvärr finns två initiallägen som lätt kan stoppa debatten. Den ena är det svaga debattintresset från dem som gillar friskolesystemet och som kallar avslöjande för ”vänsterjournalistik”. Den andra är från dem som påvisar en form av likgiltighet som säger ”vad var det vi sa?”.

Jag anser att vi verkligen behöver prata om det som svt gav oss alla möjligheten att se och därmed ta ansvar för det vi nu har sett.

Jag börjar med att lyfta upp att det var Sveriges television, det vill säga public service som granskade ett femtiotal friskolor i landet och som stod för avslöjandet. De påvisade att det inte var några enskilda händelser, utan de uppvisade ett systematiskt mönster i det svenska skolsystemet. Ett systematiskt olagligt mönster. Det var alltså inte den statliga granskaren, skolinspektionen som stod för ”upptäckten”. Skolinspektionen har till uppgift att regelbundet granska all skolverksamhet i hela landet, för att se att den följer de lagar, regler och läroplaner som finns för verksamheten. Alla skolor ska under en femårsperiod få besök. Detta kallas regelbunden tillsyn. Ingen av dessa tillsyner har sett detta systematiska utnyttjande av skolsystemet. Det var public service som satte ljus på eländet. Varför det blev så kan man funder på.

För visst måste det väl vara så att vi alla anser att det här är ett elände? Att skolor, högst medvetet, stänger ute enskilda elever från det fria skolvalet i syfte att bokslutet ska ge plusresultat. Långsiktigt motiv för elevgallringen är kanske att friskolekoncernernas, eller ”branschen” som den gärna kallas för, framtida börsvärde kan bli hotad och där av skapas ett osmakligt mygel hos de mest giriga aktörer. Det är i så fall så skamligt! Även förespråkare för friskolesystemet borde få kalla kårar längs ryggraden när de bevittnar resultatet i Uppdrag granskning. Åtgärder och förändringar till att stoppa eländet borde i första hand ligga friskolevänner närmast, regering och Skolinspektionen förväntas agera, men ansvaret bör finnas hos oss alla. Sveriges unga är värda bättre än den verklighet vi just nu har med en skola som alltmer obehagligare delar upp barn.

Åliggandet med skolvalsreformen var/är den motsatta, nämligen att utjämna livschanser för våra unga. Avsikten med reformen var bland annat att minska kopplingen mellan boendesegregeringen och segregeringen i skolan. Förturen till närliggande skolor togs bort, och antagningen utgick endast på betyg. Man talade om en övergång från ”närhetsprincipen” till ”betygsprincipen”. Slutsatsen är onekligen intressant. Det fria skolvalet har lett till att skolor blivit än mer homogena i sin sammansättning. Inte bara efter socioekonomiska linjer utan också efter elevers prestationer. Slutsatsen är alltså att segregeringen i alla dimensioner ökade i och med reformen.

Det är en svår tid för likvärdigheten i hela den svenska skolan. Tidigare fanns små resultatskillnader mellan skolor, men sedan slutet av 1990-talet har de fördubblats. Sverige närma sig nu kunskapsklyftorna i andra länder. Alla skolor i landet, oavsett driftsform finansieras med kommunala medel. Det kan aldrig vara acceptabelt att bolag, ekonomiska föreningar etc ska ha rätt att ta emot skolpeng/skattemedel med den ena handen och med den andra handen utestänga elever. Oavsett vad det står i skollagen, så vet vi att just detta sker. Det är för oss alla numera bevisat.

Ronnaskolans rektor Lina Axelsson Kihlblom kritiserar elevers rätt att fritt välja skola. Hennes tes är att det primärt är rädsla som styr elevernas skolval. Genom det fria skolvalet ”lär vi våra barn att fly i stället för att hitta lösningar”, säger Axelsson-Kihlblom. Jag menar att det självklart finns flera olika anledningar till hur elever och föräldrar väljer. Men jag understryker att skolan ska vara öppen för alla. Oavsett vilken skola hen än väljer ska skolan vara likvärdig. Möjligheten att själv välja är dock oerhört viktig och kom ihåg att det fria skolvalet innebär att alla elever fritt ska kunna välja skola. Alla elever. Inte bara den vars mamma och pappa har läst på universitet och som har en tjock plånbok. Och, det är aldrig skolan som ska välja eleven!

Vi ska även minnas att när det fria skolvalet infördes så muttrades det av föräldrar i de finare innerstadsskolorna. Att ambitiösa barn från segregerade förorter släpptes in applåderades inte av alla och det är kanske utifrån det märkliga förhållningssättet vi idag ser ett mygel med intag? Det fria skolvalet var en fin tanke, men som sagt, segregeringen breder ut sig och vi kan inte passivt se på, bara reta upp oss på Greger von Sivers gräsliga uttalande och avsluta diskussionen med att von Sivers är en avart i skolvärlden. Det duger inte. Alla säger att ”lagen är tydlig” – en skola får inte välja bort elever, ändå ser vi ett nutida mönster genom landet som påvisar motsatsen.

Forskning visar att blandade klasser ger bäst skolresultat för alla elever. Jag tror att man i blandade klasser ger eleverna en medborgarkompetens som blir grunden för kommande generation. Den kunskapen anser jag att Sveriges barn är värda att bära.

Min fråga är nu vad friskolorna tänker göra för att motverka att enskilda skolor, väljer att medvetet välja bort elever som de omdömeslöst tror riskerar att medföra ökade utgifter och sänkta betygsresultat? Låt oss debattera om elever ska vara en handelsvara i den svenska skolan som blivit en växande miljardindustri?