Att själv granska sin källa är något som inte är allas ryggmärgsreflex. Tyvärr.

För inte så länge sedan myntades uttrycket "allt som står i tidningen är inte sant" och det borde ha ökat människors egna förmåga att läsa in saker med kritiska och realistiska ögon.

Idag delas texter, filmer och en massa åsikter av människor som verkar ha glömt vem som författat, filmat eller som påstår saker. Ibland tror jag att "delarna" skiter i vartifrån budskapet kommer ifrån. När det egna kritiska ögat går miste om sin förmåga finns risk för att man tappar skillnader på sak och person, på fakta och påståeende, på skedda händelser och påhittade saker.

Igår rapporterades om att omsorgsnämndens ordförande Helena Brink fått ett anonymt brev skickat till sig. Innehållet var tydligen hat riktat till henne.

Ynkligt att någon/några inte står upp i vårt demokratiska samhälle och säger sin åsikt face to face med sitt namn tryckt som avsändare. Att gömma sig anonymt har ingen pondus. Det äger motsatsen.

Yngkligt att hota en annan männsika för oliktänkande, för att man inte är bärare av samma åsikt.

Att hota politiker blir per automatik ett hot riktat direkt till det demokratiska samhället.

Min uppfattning är att det åter är någon/några som inte kan urskilja sak och person.

Det tycker jag är illa och ett mycket tråkigt inslag i vårt Ljusdal.

Jag lyssnade till oppositionsrådet Markus Evensson (S) igår i en intervju av Radio Ljusdal. Där förklarade Evensson sitt förhållningssätt gentemot denna händelse med det sk hatbrevet och jag tycker att han förmedlade mina egna åsikter på ett klockrent sätt. Tror att många ställer sig bakom det.

Frågan har i sammanhanget ställts till Brink(C) om hon ska avgå som ordförande i omsorgsnämnden.

Hennes besked har varit nej.

Helt rätt!

Inte ska hon avgå pågrund av att något anonymt brev. Aldrig i livet enligt min mening.

Förstår inte varför frågan om avgång har ställts i detta sammanhang faktiskt?

Frågan om att avgå har tydligen inte ställts i samband med de rådande omständigheterna inom omsorgen, där uthängningen av fd socialchefen har lett till konsekvenser i form av svårigheter i andra chefsrekryteringar. Där borde frågan mer ha varit passande kan jag tycka.

Så är det åter onsdag morgon och det har nu gått en vecka sedan kommunen abrupt blev av med socialchefen efter hennes 26 år som anställd hos arbetsgivaren Ljusdals kommun.

Hela veckan har varit stormig, känsloladdad och på allas läppar.

Det är med blandade känslor som jag nu åter skriver ett blogginlägg i fallet Wikström. I själva sakfrågan, att under en presskonferens hänga ut en anställd och allt som rör detta till, är hela mitt jag fortfarande i uppror. Men det tudelade kommer sig av att för varje ord jag skriver, eller som någon annan säger eller som media rapporterar, så skrivs min hemkommun ned som en riktigt blää-kommun.

Jag älskar – eller ”älskar” är egentligen inte rätt ordval – men jag trivs oerhört bra med att bo, verka och leva här i Hälsinglands fina Ljusdal. Det gör jag verkligen och min tanke är att här är också platsen där jag vill leva som gammal. Jag vill inte prata illa om varken landskapet eller orten då vi har mycket bra saker här att ta tillvara på och vara stolta över.

Här gäller det för mig att inte ”spela över” eller att sluta att skilja på sak och person.

För hur gott jag än tycker och faktiskt tror om Ljusdal och dess befolkning, så underordnas det i en sådan här händelse där makten har stänkmärkt de blågröna bergens dal genom sitt egna val av agerande.

Kommunalrådet menar att ett avsked inte ska dramatiseras, men idag vet vi att ett avsked kan skada en hel kommun.

I webbintervjuer och tidningsartiklar har vi läsare under den gångna veckan fått nya kommentarer från kommunledningen. Tanken och planerna har kanske varit att komma i bättre dager, men resultatet lutar mer åt motsatsen. Det har liksom inte gått så bra för Lasse Molin (M) och de andra fem partiledarna. Ibland känns det som att någon, när som helst, kommer att resa sig upp och attacksjunga ”we shall over come” i värsta Friggebo andan. Det ligger lite sånt i luften.

Paniken.

Klart att kommunledningen är pressad och det är knappast något för en kommun att eftersträva. Det lär inte heller ha varit grundplanen från kommunledningen.

En kommun får inte vara utan socialchef, inte utan skolchef heller för den delen. Det som däremot hände i förra veckan var att kommunchefen utsåg sig själv som socialchef – detta mitt i den presskonferens som han och omsorgsnämndens ordförande hade bjudit in till. Ingen av de tre som höll i pressträffen såg ut att i förväg tänkt på att frågan om ”vem som tar över” skulle kunna vara en möjlig frågeställning från journalister.

ON-ordförande säger ingenting. Kommunalrådet sitter knäpp tyst. Den enda som svarar på frågan när den nu ställdes, är kommunchefen i de andras ställe och tystnad.

Det korrekta är att kommunalrådet tillskriver en kommunchef uppdraget som förvaltningschef vid förvaltningschefens frånvaro.

Det blev alltså fel på den punkten.

Vad som händer med Marita Wikström, som fortfarande har sin anställning i kommunen, men som inte har någon som helst arbetsuppgift tilldelad eller några arbetstider vet vi nog inte. Frågan är om Marita själv vet det?

Hon som öppet berättade om att hon fått ett arbetserbjudande, ett hittepå-jobb dvs en tjänst som idag inte finns varken i praktiken eller finansiellt, vilket hon tackat nej till med hänvisning till omsorgens svåra budget. Hon, som fått skuld för politikens ansvar över omsorgsnämndens budget, hon är satt att gå hem med full lön.

Det kanske Marita känner som ansträngt, men jag säger bara: tag vara på dig Marita och håll huvudet högt. Du har inget budgetansvar!

Det ansvaret har Molin(M), Oscarsson(V) och Brink(C) med flera.

Okey, nu har det gått en vecka och vad ska vi tro om framtiden då? Håller Vallianssamarbetet?

Finns det någon politisk räv som spanat in kommunalrådsposten och som med största möjliga tystnad stjälper den sittande fågeln?

Finns det gäddor i vassen som under natten förbereder förändringar i nämnder och styrelser?

Förekommer det att fåglar ruvar på kommande ägg där man själv ska födas?

Finns det pudlar som rustar till presskonferens med svansen mellan benen?

Tja, det kanske det finns.

Vem vet, idag är det onsdag. Det kanske blir presskonferensernas dag i vårt vackra Ljusdal?

Jag är noga med att se skillnad på sak och person. Jag känner många av de som har förtroendeuppdrag i vår kommun och flertalet är mycket trevliga människor. Jag tar avstånd till att sätta dem kollektivt som något mindre värt. Spydiga och fula kommentarer gynnar ingen eller inget.

Men här har helt klart politiken agerat vårdslöst.

Det är press på kommunledningen. Kritiken är skarp från fackliga organisationer, opposition och medborgare.

Något måste de göra, om det så är i pudelformat. Ty nu börjar det bli riktigt trångt där i det berömda blåskåpet och nu luktar det inte heller så gott.

Helt rätt agerat!

Klicka på bilden och du kan läsa artikeln från hela Hälsingland.

Onsdag, torsdag, fredag och lördag.

Fyra dagar som Lasse Molin (M), Yvonne Oscarsson (V), Helena Brink (C), Harald Noreus (Fp), Lars Björkbom (Kd) och Johnny Mill (Ljusdalsbygdens Parti) har haft stort utrymme i media med anledning av att de som kommunledning vid en presskonferens i onsdags morgonen avsatte socialchefen.

Fyra dagar har de haft till förfogande att lämna besked, eventuellt rätta till något man ångrat eller rädda situationen som de själva har satt sig i. Under deras åtta månder vid rodret har de knappt varit under mediabevakning, men nu är intresset stort bland medborgare och andra så media har en stor uppgift att rapportera om vad som händer och sker.

Nu har de verkligen haft chansen - fullt spelrum - att förklara sig.

Vad händer?

Ingen förklaring. Bara en drös med försvar som får hela hanteringen av bortplockningen av socialchefen att likna ett amatörmässigt agerande av kommunledningen. Man skulle nog kunna säga att de alla har skitit i det berömda skåpet. Besvikelsen över både hanteringen i onsdag och tillvägagångssätt fram till idag, är stor från befolkningen och många har kollektivt uttryckt sitt misstroende i sakfrågan. Oberoende hur man har röstat vid valomgångar så riktas hård kritik mot de styrande sex partierna.

Ärligt talat så kan jag inte se denna pinsamma händelse som partipolitisk. Nej, faktiskt inte. Men det är agerat och utfört av partirepresentanter med stort mandat – så självklart är det en högaktuell politisk fråga.

Om Marita Wikström skriver Ljusdals Posten i lördags: Hon har svårt att förstå vad det är hon har gjort för att förtjäna kommunens hantering av situationen. ”Jag tycker inte man har gjort det här på ett bra sätt”, säger Marita Wikström i samma artikel. Frågan om den sparkade socialchefens egna inställning, uppfattning och erfarenhet i hanteringen bör vara maximalt färdigutredd i och med detta.

Helena Brinks (C) citerade svar till Ljusdals Posten är på fel sida om gränslandet vad det gäller ansvar och moral. ”Vi har skött det helt enligt skolboken enligt min mening. Du, nu säger jag inte mer om det.” Två häpnadsväckande korta meningar där Brink befinner sig i medborgarnas fokus i väntan på förklaring. Den numera omtalade ”skolboken” har kommenterats friskt i sociala medier och ” Du, nu säger jag inte mer om det”, är så nonchalant locket-på-sagt att det blir riktigt pinsamt. Helena Brink (C) hade ju chansen där att förklara, men hon förvärrade bara sitt tidigare agerande.

Kommunalrådet Lasse Molin (M) gjorde inte heller någon framgång med sitt försvarstal. ”Det här var det enda möjliga”, lär han ha sagt på frågan: - Menar du verkligen att det inte fanns något annat alternativ än att på en presskonferens utropa att ni inte har förtroende för Marita Wikström och ge henne sparken, i stället för att komma överens på annat vis? Istället för att som kommunalråd ge medborgare och andra intressenter ett tydligt besked till varför man valde att göra exakt så som de gjorde i onsdags (samt de påföljande dagarna), så ställer Molin (M) med en fråga till sitt försvar. – Ja, jag skulle vilja veta mer konkret av de som har synpunkter vad som inte är väl skött.

Jag trodde någonstans att han under dessa dagar, med den kraftiga kritik som nått honom, ändock hade börjat förstå vad som ifrågasätts. Men ack nej. Kommunalrådet har uppenbarligen inte lyssnat och förstått. Vi är nog många som ganska enkelt skulle kunna lämna förslag på andra alternativ till strategi än den han nu företräder.

Det finns motsättningar i kommunledningens uttalande i ärendet. Dubbla budskap och en tvetydlighet som förvirrar. Fem i topp lista skulle kunna se ut såhär:

Det finns inget förtroende för Marita Wikström

Jag har fullt förtroende för Marita Wikström

Vi har haft mycket goda och konstruktiva samtal med Marita

Helena Brink har under våren inte sagt ett ord om att hon är missnöjd med mitt agerande

Vi är helt överens om det här, säger Helena Brink (C), ordförande i omsorgsnämnden.

Jag tycker inte man har gjort det här på ett bra sätt, säger Marita Wikström.

Hur situationen har varit är den absolut väl skött och väl förankrad

Jag har inte alls varit med i processen kring att hon fått sluta, så jag ska ringa runt och höra vad tusan det är som hänt här på slutet, säger Harald Noréus (Fp)

Budskap inför presskonferensen: förändringar inom omsorgsförvaltningen

Budskap under presskonferensen: Att Marita slutar gör inte omsorgen som ett sjunkande skepp

Ett av mina alternativ till annan strategi än den som Molin &CO valde skulle kunna vara följande.

Om kommunchef, socialchef och den politiska ledningen var helt överrens så hade man kunnat kalla till presskonferens och hållit den tillsammans. Hade troligtvis räckt med kommunchef (som är chef över förvaltningscheferna) och socialchefen. På den presskonferensen hade de i enad front kunnat meddela att om X antal månader kommer Marita att sluta som chef och istället börja arbeta med (det man överenskommit). Sedan skulle man kunna säga att man fram till dess har upprättat en rekryteringsplan och berätta lite kring hur den ser ut. Tillsammans hade kommmunchefen och socialchefen kunnat påvisat trygghet i den kommande förändring som berör hundratals underanställda med flera.

Ett annat alternativ hade varit att Marita Wikström hade fått förtroendet att informera sin förvaltning om att hon kommer att sluta som socialchef och därefter få andra arbetsuppgifter. Efter det att intern informations lämnats skulle man kunnat ha skickat ett pressmeddelande med hela budskapet där det framgår ömsesidigt samtycke och en säker plan om vad som händer kort samt långsiktigt.

Så, jodå Molin (M) nog fanns det andra alternativ, men det är ju inte det som är kärnfrågan om hur många valmöjligheter ni hade.

Frågan är varför ni envist hävdar att ni minsann har gjort veckans bästa insats för Ljusdals kommun?

Lasse Molin (M) tror inte (enligt artikel i LjP) att det kommer att bli svårare att rekrytera chefer i framtiden trots att en blivande chef inom socialförvaltningen har sagt ifrån sig uppdraget pga att det under rådande omständigheter finns en stor otydlighet kring hur omsorgsförvaltningen ska drivas framöver.

”Det är naturligtvis inte bra när personer sägs upp, men det får inte dramatiseras”, lär kommunalrådet har sagt.

Det är ju också ett besked under rådande omständigheter.

Fredag morgon.

Känslan av nedstämdhet har övergått till ren och skär ilska, efter fulspelet där den politiska ledningen och kommunchefen i onsdags storkallade till presskonferens, där de sparkade en förvaltningschef inför oss alla. När jag skriver ”alla” så är det i alla fall mångt många fler än oss drygt 18 000 medborgare i Ljusdals kommun.

Från att överrumplas av denna oacceptabla hantering av en anställd, där även 1 600 kommunanställda berörs på något sätt och ett helt samhälle lyfter på ögonbrynen, har min frustration ökat ytterligare.

Jag har lyssnat på radiointervju och sett webbintervju med den fockade Marita Wikström. Radiointervjun genomför hon med bravur – trots att det brister för henne då hon talar om hennes förtroende för hennes medarbetare. Det är en av de ärligaste intervjuer jag har lyssnat till.

Jag har lyssnat på radiointervjuer, läst tidningsartiklar och sett webbintervjuer med dem som har ansvar för arbetsmiljön för samtliga anställda i kommunen, dvs den politiska ledningen som består av M, V, C, Kd, Fp och delar av forna Srd. Dessa sex partier utgör majoritet och är dem som styr samt leder kommunen. Det kan kanske lätt uppfattas som att det är Mohlin (M) och Brink(C) som tillsammans med kommunchefen är dem som inför media sparkade socialchef Wikström.

Samtliga partier i majoriteten står bakom agerandet. De är alla ansvariga för beslutet, hanteringen och eventuella konsekvenser av fulspelet.

De innehar makten. Tillsammans.

Jag kan mycket väl tro att det finns stora svårigheter till att styra en kommun genom en sexpartikonstellation, men det beslutet bär dem själva.

Att avsätta en förvaltningschef borde vara välförankrat i en kommunledning.

”Jag har inte alls varit med i processen kring att hon fått sluta, så jag ska ringa runt och höra vad tusan det är som hänt här på slutet”, säger Harald Noréus (Fp) i Ljusdals Posten.

”Har man en chef som inte lyckas med ekonomin så byts man ut, så fungerar det i alla företag också”, är Lars Björkboms (Kd) kommentar och jag undrar vilka ideér Kd yrkade på budgetsammanträdena.

Varför inte Johnny Mill (vet inte vad hans nybildade parti heter efter kraschen av Srd) har uttalat sig vet jag inte, för det är som sagt sex partier som har ansvar för detta.

Vänsterpartiets Oscarsson uttalar sig om att det ekonomiskt blöder inom omsorgen och hon står fast vid att lösningen är att plocka bort Marita Wikström.

Brink (C) skrattar till på den nu berömda presskonferens som hon själv varit med och planerat. Plötsligt begär hon ordet (på sin egna pressträff) och talar om att det här med att Marita ska sluta, inte innebär något sjunkande skepp. Jag fick känslan av att hon ville förminska reaktionen från reportern som ställer sina journalistiska frågor. Man skulle kunna tro att hon ville dra ned på den stora trumman de precis hade trummat på. Den ”stora förändringen på omsorgsförvaltningen” var att sparka den kvinnliga ledaren och där satt Brink och påstod att det näst intill inte skulle märkas. Så märkligt.

Men det som gör mig mest förbannad är de uttalanden som låter som välgärningar. Som när Brink säger i webbintervju till helahalsingland.se att hon vill skona Marita Wikström från att arbeta.

Flera gånger sägs ”Marita har inte förtroende”, ”Marita har själv sagt”, ”Marita har kanske inte”, ”Hon verkar ha tröttnat, så då är det bra att hon får sluta, att hon får som hon vill”…

Man försöker få de att låta som om denna behandling är Marita Wikströms egna önskningar.

”Politiken har lyssnat på förvaltningen, men de har kanske inte lyssnat på oss”, sa Brink (C) under onsdagen.

Jag undrar hur lyhörd man har varit?

Jag har inte läst in, har inte hört att Marita Wikström har bett om att få gå med omedelbar verkan utan någon som helst delaktighet och på det sett kommunledningen valde att göra.

Det jag hörde hösten 2014 var en arbetsgivarlojal cheftjänsteman säga:

när mitt förordnande går ut i december 2016 så är jag inte aktuell för någon eventuell förlängning. Kommunen bör planera för att det då sker ett byte av socialchef.

Det är min upplevelse och jag ser det som klokt agerat, ansvarsfullt och ärligt. Marita gav kommunchefen ett schysst försprång till att sköta detta chefsbyte på ett föredömligt sätt.

Men hon fick sparken – återtogs av M,V, C, KD, Fp och Srd. Sedan vet vi vad de gjorde i onsdags.

Hon sparkades på grund av bristande förtroende, men under presskonferensen uttalas att man har förtroende för henne. Jag undrar mer om Mohlin (M), Oscarsson (V) och Brink (C) har förtroende för kommunchefen? Eller är det han som styr dem? Kommunchefen fick igenom den spark han gav och fick backa på i höstas.

Jag blir riktigt orolig när förtroendevalda politiker från majoriteten säger att ”hon ville ju själv sluta så då är det väl bäst att släppa henne”. För om de verkligen fått uppfattningen om att det här är Maritas ord och önskan så är jag rädd för att någon har lurat i dem härsken gammal olja.

Har de aldrig funderat på om inte Marita Wikström har förmåga att själv sluta som socialchef om hon akut ville det?

Det verkar som om de sex partierna litar blint på varandra, trots att de tydligt påvisat brist i delaktighet och samverkan internt i kommunledningen.

Har man sagt en sak tillräckligt många gånger, så kan det kanske bli en sanning, men stå upp för era dumheter och skyll för farao inte på att ni gjort Marita Wikström en god gärning  - när ni istället bjöd oss alla på en föreställning i smaklöst arbetsgivaransvar och riktigt taskigt bemötande.

Var även beredd på konsekvenserna, ty ni har med er takpinne visat hur ni vill ha det.