Så är det åter onsdag morgon och det har nu gått en vecka sedan kommunen abrupt blev av med socialchefen efter hennes 26 år som anställd hos arbetsgivaren Ljusdals kommun.

Hela veckan har varit stormig, känsloladdad och på allas läppar.

Det är med blandade känslor som jag nu åter skriver ett blogginlägg i fallet Wikström. I själva sakfrågan, att under en presskonferens hänga ut en anställd och allt som rör detta till, är hela mitt jag fortfarande i uppror. Men det tudelade kommer sig av att för varje ord jag skriver, eller som någon annan säger eller som media rapporterar, så skrivs min hemkommun ned som en riktigt blää-kommun.

Jag älskar – eller ”älskar” är egentligen inte rätt ordval – men jag trivs oerhört bra med att bo, verka och leva här i Hälsinglands fina Ljusdal. Det gör jag verkligen och min tanke är att här är också platsen där jag vill leva som gammal. Jag vill inte prata illa om varken landskapet eller orten då vi har mycket bra saker här att ta tillvara på och vara stolta över.

Här gäller det för mig att inte ”spela över” eller att sluta att skilja på sak och person.

För hur gott jag än tycker och faktiskt tror om Ljusdal och dess befolkning, så underordnas det i en sådan här händelse där makten har stänkmärkt de blågröna bergens dal genom sitt egna val av agerande.

Kommunalrådet menar att ett avsked inte ska dramatiseras, men idag vet vi att ett avsked kan skada en hel kommun.

I webbintervjuer och tidningsartiklar har vi läsare under den gångna veckan fått nya kommentarer från kommunledningen. Tanken och planerna har kanske varit att komma i bättre dager, men resultatet lutar mer åt motsatsen. Det har liksom inte gått så bra för Lasse Molin (M) och de andra fem partiledarna. Ibland känns det som att någon, när som helst, kommer att resa sig upp och attacksjunga ”we shall over come” i värsta Friggebo andan. Det ligger lite sånt i luften.

Paniken.

Klart att kommunledningen är pressad och det är knappast något för en kommun att eftersträva. Det lär inte heller ha varit grundplanen från kommunledningen.

En kommun får inte vara utan socialchef, inte utan skolchef heller för den delen. Det som däremot hände i förra veckan var att kommunchefen utsåg sig själv som socialchef – detta mitt i den presskonferens som han och omsorgsnämndens ordförande hade bjudit in till. Ingen av de tre som höll i pressträffen såg ut att i förväg tänkt på att frågan om ”vem som tar över” skulle kunna vara en möjlig frågeställning från journalister.

ON-ordförande säger ingenting. Kommunalrådet sitter knäpp tyst. Den enda som svarar på frågan när den nu ställdes, är kommunchefen i de andras ställe och tystnad.

Det korrekta är att kommunalrådet tillskriver en kommunchef uppdraget som förvaltningschef vid förvaltningschefens frånvaro.

Det blev alltså fel på den punkten.

Vad som händer med Marita Wikström, som fortfarande har sin anställning i kommunen, men som inte har någon som helst arbetsuppgift tilldelad eller några arbetstider vet vi nog inte. Frågan är om Marita själv vet det?

Hon som öppet berättade om att hon fått ett arbetserbjudande, ett hittepå-jobb dvs en tjänst som idag inte finns varken i praktiken eller finansiellt, vilket hon tackat nej till med hänvisning till omsorgens svåra budget. Hon, som fått skuld för politikens ansvar över omsorgsnämndens budget, hon är satt att gå hem med full lön.

Det kanske Marita känner som ansträngt, men jag säger bara: tag vara på dig Marita och håll huvudet högt. Du har inget budgetansvar!

Det ansvaret har Molin(M), Oscarsson(V) och Brink(C) med flera.

Okey, nu har det gått en vecka och vad ska vi tro om framtiden då? Håller Vallianssamarbetet?

Finns det någon politisk räv som spanat in kommunalrådsposten och som med största möjliga tystnad stjälper den sittande fågeln?

Finns det gäddor i vassen som under natten förbereder förändringar i nämnder och styrelser?

Förekommer det att fåglar ruvar på kommande ägg där man själv ska födas?

Finns det pudlar som rustar till presskonferens med svansen mellan benen?

Tja, det kanske det finns.

Vem vet, idag är det onsdag. Det kanske blir presskonferensernas dag i vårt vackra Ljusdal?

Jag är noga med att se skillnad på sak och person. Jag känner många av de som har förtroendeuppdrag i vår kommun och flertalet är mycket trevliga människor. Jag tar avstånd till att sätta dem kollektivt som något mindre värt. Spydiga och fula kommentarer gynnar ingen eller inget.

Men här har helt klart politiken agerat vårdslöst.

Det är press på kommunledningen. Kritiken är skarp från fackliga organisationer, opposition och medborgare.

Något måste de göra, om det så är i pudelformat. Ty nu börjar det bli riktigt trångt där i det berömda blåskåpet och nu luktar det inte heller så gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Magnus Ek (C) och Joar Forssel (L) är de senaste som anser att vi i Sverige ska inkomstpröva barnbidraget. De är inte först ut, men jag hoppas att de tillhör de sista. De vill kanske bidra med något utvecklande, men deras förslag på metod är så u...

Jag vill tro att varenda en av oss vill stödja de värderingar som ligger i våra svenska lagar.Jag vill tro att vi vill bibehålla maximala möjligheter för fred i Europa - genom att bidra i och till att EU fortsätter att fungera. Men jag vet att det...

Kan vi sluta att säga att Sverigedemokraterna hatar invandrare? "Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn" som Olof Palme uttryckte sig en gång. Sverigedemokraterna tycker illa om människor. Särskilt vissa människor.   Det handlar inte o...

Visst är det härligt när man finner människor i livet som man känner ren glädje över att få möta? De där som blir ens vän. Vänskap har olika form, utseende, doft och karaktär. En del vänner träffar man intensivt ofta och andra lite då och då. ...

"Många har lyssnat - nu är det din tur". Jag har hört, jag har lyssnat och för varje gång slås jag av hur groteskt hatets konsekvenser är. Vår världshistoria har oerhört mörka hål som aldrig får försvinna från vårt medvetande. Hål som är fyllda a...