Mustafa Can, , född 15 oktober 1969 i Turkiet och uppvuxen i Skövde, är en svensk journalist.

Mustafa Can skrev 2011 en porrnovell om Siv Jensen, partiledaren för partiet Fremskrittspartiet i Norge som publicerades på det norska bokförlaget Cappelen Damms bästblogg, något som kritiserades starkt av ett flertal feminister i Sverige, bland annat av Åsa Linderberg som i Aftonbladet kritiserade Can för att ta till det gamla vanliga "straffknullet" för att trycka ner en kvinnlig politisk motståndare. Linderborg menar att detta är under debattens värdighet.

Mustafa Can har varit Sommarpratare två gånger och fått flera utmärkelser och priser som Stora Journalistpriset, Stora Radiopriset, Publicistklubbens Guldpennan, Etermedias Ikarospris för sitt Sommar 2003, och Sveriges Essäfondspris.

Hur som, så skrev Mustafa Can denna debattartikel på kultursidan i Helsingborgs Dagblad dagarna efter nyårsdagen.

Här är länk till artikeln   

En del slänger sig med "låt barnen vara barn" och ibland kan man tro att de menar att det finns motsättningar till att barn får tillgång till det vi alla andra har i det moderna IT-samhälle vi lever i.

Här finns en artikel med länk till den studie som presenterades i våras där det framkommer att genom att använda teknik som underlättar själva skrivandet, hamnar fokus på att skapa sammanhang och barnen får utveckla sin förmåga att uttrycka sig genom att kommunicera med andra.

Jag ser inget hinder för barn att vara barn i detta.

Gör du?

  Små barn kan!

Barn lär sig skriva och läsa snabbare med IT-undervisning

En ny metod, som innebär att elever skriver sig till läsning med IT-stöd, ger bättre resultat än traditionella metoder för att lära barn läsa och skriva. Det skriver professor Åke Grönlund vid Örebro universitet i en ny studie publicerad i Computers & Education.

 

Åke Grönlund, Örebro universitet

 

– Barnen lär sig läsa snabbare, det vill säga de får upp hastigheten i läsningen, men framför allt förbättras skrivandet och kommunikationsförmågan oerhört mycket. Eleverna skriver längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och ett mer genomarbetat språk, säger Åke Grönlund.

Metoden har utvecklats och testats i skolor i Sollentuna och den bygger på att barn redan i tidig läs- och skrivutveckling kan börja med själva förståelsen. Det är inte nödvändigt att vänta tills barnen kan skriva snygga bokstäver tillräckligt snabbt för att kunna uttrycka allt de vill säga.

– Det är ett mödosamt arbete att forma bokstäver med blyertspenna, i alla fall för små barn. Men att trycka på tangenter på en dator klarar barn tidigt. Dessutom kan de kontrollera sin stavning med hjälp av talsyntes, säger Åke Grönlund.

Studien är publicerad i Computers & Education.

 

(Foto: iStock)

 

Underlätta själva skrivandet
I Sollentuna använder skolorna surfplattor men de benämns som lärplattor för att det ska vara tydligt vad de används till. Genom att använda teknik som underlättar själva skrivandet hamnar fokus på att skapa sammanhang och barnen får utveckla sin förmåga att uttrycka sig genom att kommunicera med andra.

– Barnen får publicera berättelser på en webbsida som alla har tillgång till. Där har de möjlighet att diskutera dem med varandra och med lärare.

Eleverna kan rätta och förbättra sina texter efter inlägg från sina lärare och klasskamrater och forskarna tror att den sociala processen ökar motivationen hos eleverna. Samtidigt ökar förståelsen för hur andra förstår mina texter genom att klasskamrater kommenterar varandras berättelser.

– Elevernas självförtroende när det gäller att skriva och läsa förbättrades, speciellt bland svagare elever som ofta gick tillbaka och läste sina klasskamraters kommentarer flera gånger, säger Åke Grönlund.

Alla kan vara med på sina villkor
Det hjälpte också att alla berättelserna ser visuellt bra ut även efter eleverna har rättat och skrivit om. De förstörs inte av intryckta bokstäver, märken som är kvar efter att barnen har suddat eller skrynkliga papper från många ändringar.

– Det underlättar också för många barn att inte deras motoriska färdighet påverkar deras skrivförmåga utan allas bokstäver ser likadana ut, säger Åke Grönlund.

Tekniken gör att alla kan vara med på sina villkor. Elever som inte läsa kan använda tekniken och få texter upplästa för sig och kan kommentera på andras texter. Barn som inte hade kunnat skriva en text med papper och penna kunde inkluderas. Forskarna ser också tecken på att samma metod skulle kunna användas i matematikundervisningen.

– Resultaten är uppmuntrande och viktiga, eftersom det finns behov av bättre metoder för att lära sig läsa och skriva bra. Andelen elever som lämnar grundskolan utan godkänt betyg i svenska, matematik och engelska ökar. Dessutom ökar skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor och elever, avslutar Åke Grönlund.

Kunskapsnivån mellan eleverna har ökat kraftig och svenska 15-åringars kunskaper har försämrats mest av alla OECD-länder enligt Pisa-resultatet. Sveriges skola är sämst i Norden, löd rubrikerna i december när den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012 presenterades.

"Nattsvart". "Katastrof". "Värre än ungdomsarbetslösheten".

Debatten drog in över hela Sverige på en kafferast.

Vems är felet? Vad är lösningen?

Få talade om hur det är att vara elev i den svenska skolan.

Utbildningsminister Jan Björklunds (FP) har som vanligt en egen analys och Björklund ser en bristande ordningen som en delförklaring till elevernas sjunkande resultat. Ministerns uppmaning till lärarna är:  "Lås dörren".

"När det ringer in då börjar lektionen och när det ringer ut så slutar den. Passar det inte så låser man dörren när det ringer in", säger Björklund i media. Enligt Jan Björklund så är ordning och reda av största vikt. Det uttalande var knappast något nytt. Han pratar ofta om "låg klassrumsdisciplin".

Skolan ska utbilda och förbereda dagens elever för ideér som ännu inte är tänkta,

för arbeten som ännu inte finns och för en teknik som ännu inte är uppfunnen.

Elever som börjar i skolan 2014 kommer att vara pensionärer under 2070-talet.

När landets befolkning tvekar om välfärden håller vad den lovar, då krävs det att politiken blickar framåt. Utbildning sägs vara nyckeln till konkurrenskraft och arbete, men också till människors frihet att forma sina egna liv.

När lärare och pedagoger går från att vara självständiga professionella till att vara detaljstyrda utförare riskerar vi en avprofessionalisering. Lärare upplever att allt mer av deras tid går åt till blanketter i stället för barn. Närvarorapportering, rapportering till myndigheter, individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen och skriftliga åtgärdsprogram detaljstyr hur lärarna ska arbeta. På detta sätt förlorar pedagoger sin status och kompetensen kommer inte till full nytta.

Läraryrket bör verkligen bli självständigt igen. Deras stora kunnande, erfarenhet och yrkesetik ska vara vägledande för att höja kvaliteten och resultaten i skolan. Lärarna måste kunna fokusera på det som är viktigt dvs att utveckla undervisningen och ge varje elev det stöd han eller hon behöver.

Vi kan inte möta framtiden med fallande kunskapsnivåer. Vi bör ha en högre ambition.

De skolsystem i världen som har högst resultat har också en hög grad av likvärdighet. Vi vet att elevernas resultat mycket är beroende av föräldrarnas utbildningsbakgrund. Det är mer än sju gånger högre risk att en elev med en förälder som enbart har grundskoleutbildning inte blir behörig till gymnasiet i jämförelse med en elev som har en högskoleutbildad förälder.

Ljusdal ska ha en likvärdig skola och genom att utbildningsnämnden fastställer socioekonomisk beräkningsmodell under 2014 kommer vi allt närmare. Det handlar om att vi ska ha en mer rättvis fördelningsmodell där hänsyn tas både till nationella socioekonomiska mätindikatorer och till lokala förutsättningar. Målet med att vi i Ljusdals kommun ska ha likvärdiga processer för resultatuppföljning är ett annat rättesnöre som ska leda våra verksamheter till en skola på lika villkor.

Det som ser i klassrum, i mötet mellan elev och lärare är av stor vikt.

Dessa mötens förutsättningar är vitt skilda och unika. Stora krav på elev. Stora krav på lärare och rektor.

Jag ser i min vardag, som ordförande i utbildningsnämnden, i de kvalitetsrapporter jag läser, i de skolbesök jag gör, i de samtal jag har med skolor att lärarna gör ett fantastiskt arbete. Skola idag handhar inte bara teoretisk utbildning likt en tratt på elevens huvud där kunskap ska matas in. Tack och lov för det ska jag väl tillägga!

När PISA-debatten var som mest intensiv fick jag känslan av att gallskrika: men ge er! Lugn i bussen.

Med glimten i ögat vill jag dela detta youtube-klipp och önska alla lärare en finfin söndag.

"Ni kan förneka barnfattigdom, ni kan för­neka sorteringen till friskolor, ni kan förneka gatuvåldets orsaker, men ni kan inte, kan inte, förneka att ­rasism är rasism och ert medlöperi äcklar mig", skriver Fredrik Virtanen på sin ledarkrönika i Aftonbladet.

Här om dagen hade någon/några sprejat ett antal stora hakkors på dörrarna till moskén på Södermalm i Stockholm. Naziattacken säger tyvärr något om vart vårt samhällsklimat är på väg och detta ska tas på stort allvar.

Enligt mig är veckans starkaste kvinna,Jenny Lemon som i veckan hade en debattartikel där hon skrev "jag är övertygad om att det som vi utsattes för betraktas som lika avskyvärt överallt i världen. Jag tror inte att jag är det enda våldtäktsoffret i statistiken som tycker att det känns jobbigt att användas som ett slagträ i Sverigedemokraternas valkampanj. När jag dessutom upptäcker att mitt namn utnyttjas i främlingsfientliga hatkampanjer på nätet känner jag samma vanmakt som jag kände den fruktansvärda nyårsaftonen som ändrade mitt liv".

Kalle Larsson, Ordförande i Centrum mot Rasism skrev i ETC strax före nyår en debattartikel med rubrik: Vi måste se till att historien inte upprepar sig.

Följande skriver Kalle, "alla former av rasism måste bekämpas. Vi måste arbeta på alla tillgängliga arenor, från skolgårdar och arbetsplatser till webbplatser, från riksdagen till stadens gator. Utmaningen är stor".

Kalle Larsson har så rätt. Det har även Fredrik Virtanen, för att inte tala om Jenny Lemon.

Situationen och händelserna måste tas på största allvar.

Jag minns känslan av förtvivlan då jag i höstas tog del av nyhetsrapporten om att en pappan och hans 1,5-årige son hade varit på kvällspromenad när de attackerades av tre till fyra personer i  Malmö. Pojken ska ha lyfts upp och kastats ner i marken. När pappan kom till hans undsättning ska omkring tio personer ha anslutit och försökt kasta honom ner från bron. Läppen var spräckt och tänderna lösa. Enligt polisen ska pappan ha hängt på broräcket medan gärningsmännen slog honom på händerna. Polisärendet rubricerades som hatbrott.

Sonen, det lilla barnet var både offer och vittne. Hatet har tydligt inga gränser.

Men så plötsligt kom positiva vindar i nyhetsrapporteringen. En manifestation mot rasism på det lilla torget i Kärrtorps centrum skulle äga rum.

Under en längre tid hade hakkors sprejats på byggnader och nazistiska propagandalappar hade satts upp i Kärrtorpsbornas närmiljö. Flera av ortsbefolkningen hade sett män i uniform träna på Kärrtorps idrottsplats, där barn från omgivningen tränar fotboll, hockey och friidrott.

Jag förstår att dessa inslag i Kärrtorpsborna vardag skapade känslostormar.

Utifrån dessa händelser arrangerade Linje 17 en bred manifestation mot rasism och det generarade till att 300 personer samlades - däribland många äldre och barnfamiljer. Men ganska snart förvandlas den fredliga demonstrationen till en mardröm. Ett 30-tal maskerade män från Svenska motståndsrörelsen, beväpnade med knogjärn och tillhyggen gick till attack mot folksamlingen. Återigen blev barn offer och vittnen.

Svaret var helt underbart! Över 16 000 världsmedborgare och samhällsbyggare samlades med "inga rasister på våra gator - stå upp för Kärrtorp!" Det blev en seger, men det krävs mycket mer för att stoppa den främlingsfientliga våg som nu sköljer över Europa. Efter den historiska manifestationen i Kärrtorp har flera stödmanifestationer mot rasism arrangerats runt om i Sverige.

Det är bra. Och nödvändigt.

Vi får inte bli så rädda att vi inte förmå oss att stå upp för mänskliga rättigheter.

Vi kan inte tro att det går över av sig själv. Det har det aldrig gjort tidigare.

"Sverige ligger i riskzonen. Detta beror på att andra partier låter rasisterna – ibland med medias draghjälp – sätta dagordningen och anpassar sig efter den" , citat avKalle Larsson.

2014 kallas för "supervalåret".

I år är det första gången som Sverige har Europaparlamentsval och nationella allmänna val samma år, ett supervalår. Dessa val är medborgarnas viktigaste möjlighet att påverka vilken politik som ska föras och samtidigt utkräva ansvar för den politik som förs. Ett högt valdeltagande är ett tecken på en livskraftig och väl fungerande demokrati.

När fler röstar innebär det också ett mer jämlikt valdeltagande och att valresultaten mer korrekt avspeglar medborgarnas åsikter. Att rösta är både en rättighet och en skyldighet anser jag.

Med Sverige i riskzon är ansvaret hos samtliga röstberättigade enormt.

Jag har förtroende till alla er som aktivt tar avstånd från rasism och motstånd mot nazism. Mitt hopp är att alla ni glatt går till valurnorna och ger er viktiga röst till Sverige. För ett Sverige där människors lika värde premieras.

Här är jag med min brinnande fackla i den ljusmanifestation för ett öppet samhälle med mångfald som arrangerades i Glada Hudik, december 2013.

/Malin Ängerå