En del slänger sig med "låt barnen vara barn" och ibland kan man tro att de menar att det finns motsättningar till att barn får tillgång till det vi alla andra har i det moderna IT-samhälle vi lever i.

Här finns en artikel med länk till den studie som presenterades i våras där det framkommer att genom att använda teknik som underlättar själva skrivandet, hamnar fokus på att skapa sammanhang och barnen får utveckla sin förmåga att uttrycka sig genom att kommunicera med andra.

Jag ser inget hinder för barn att vara barn i detta.

Gör du?

  Små barn kan!

Barn lär sig skriva och läsa snabbare med IT-undervisning

En ny metod, som innebär att elever skriver sig till läsning med IT-stöd, ger bättre resultat än traditionella metoder för att lära barn läsa och skriva. Det skriver professor Åke Grönlund vid Örebro universitet i en ny studie publicerad i Computers & Education.

 

Åke Grönlund, Örebro universitet

 

– Barnen lär sig läsa snabbare, det vill säga de får upp hastigheten i läsningen, men framför allt förbättras skrivandet och kommunikationsförmågan oerhört mycket. Eleverna skriver längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och ett mer genomarbetat språk, säger Åke Grönlund.

Metoden har utvecklats och testats i skolor i Sollentuna och den bygger på att barn redan i tidig läs- och skrivutveckling kan börja med själva förståelsen. Det är inte nödvändigt att vänta tills barnen kan skriva snygga bokstäver tillräckligt snabbt för att kunna uttrycka allt de vill säga.

– Det är ett mödosamt arbete att forma bokstäver med blyertspenna, i alla fall för små barn. Men att trycka på tangenter på en dator klarar barn tidigt. Dessutom kan de kontrollera sin stavning med hjälp av talsyntes, säger Åke Grönlund.

Studien är publicerad i Computers & Education.

 

(Foto: iStock)

 

Underlätta själva skrivandet
I Sollentuna använder skolorna surfplattor men de benämns som lärplattor för att det ska vara tydligt vad de används till. Genom att använda teknik som underlättar själva skrivandet hamnar fokus på att skapa sammanhang och barnen får utveckla sin förmåga att uttrycka sig genom att kommunicera med andra.

– Barnen får publicera berättelser på en webbsida som alla har tillgång till. Där har de möjlighet att diskutera dem med varandra och med lärare.

Eleverna kan rätta och förbättra sina texter efter inlägg från sina lärare och klasskamrater och forskarna tror att den sociala processen ökar motivationen hos eleverna. Samtidigt ökar förståelsen för hur andra förstår mina texter genom att klasskamrater kommenterar varandras berättelser.

– Elevernas självförtroende när det gäller att skriva och läsa förbättrades, speciellt bland svagare elever som ofta gick tillbaka och läste sina klasskamraters kommentarer flera gånger, säger Åke Grönlund.

Alla kan vara med på sina villkor
Det hjälpte också att alla berättelserna ser visuellt bra ut även efter eleverna har rättat och skrivit om. De förstörs inte av intryckta bokstäver, märken som är kvar efter att barnen har suddat eller skrynkliga papper från många ändringar.

– Det underlättar också för många barn att inte deras motoriska färdighet påverkar deras skrivförmåga utan allas bokstäver ser likadana ut, säger Åke Grönlund.

Tekniken gör att alla kan vara med på sina villkor. Elever som inte läsa kan använda tekniken och få texter upplästa för sig och kan kommentera på andras texter. Barn som inte hade kunnat skriva en text med papper och penna kunde inkluderas. Forskarna ser också tecken på att samma metod skulle kunna användas i matematikundervisningen.

– Resultaten är uppmuntrande och viktiga, eftersom det finns behov av bättre metoder för att lära sig läsa och skriva bra. Andelen elever som lämnar grundskolan utan godkänt betyg i svenska, matematik och engelska ökar. Dessutom ökar skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor och elever, avslutar Åke Grönlund.

Kunskapsnivån mellan eleverna har ökat kraftig och svenska 15-åringars kunskaper har försämrats mest av alla OECD-länder enligt Pisa-resultatet. Sveriges skola är sämst i Norden, löd rubrikerna i december när den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012 presenterades.

"Nattsvart". "Katastrof". "Värre än ungdomsarbetslösheten".

Debatten drog in över hela Sverige på en kafferast.

Vems är felet? Vad är lösningen?

Få talade om hur det är att vara elev i den svenska skolan.

Utbildningsminister Jan Björklunds (FP) har som vanligt en egen analys och Björklund ser en bristande ordningen som en delförklaring till elevernas sjunkande resultat. Ministerns uppmaning till lärarna är:  "Lås dörren".

"När det ringer in då börjar lektionen och när det ringer ut så slutar den. Passar det inte så låser man dörren när det ringer in", säger Björklund i media. Enligt Jan Björklund så är ordning och reda av största vikt. Det uttalande var knappast något nytt. Han pratar ofta om "låg klassrumsdisciplin".

Skolan ska utbilda och förbereda dagens elever för ideér som ännu inte är tänkta,

för arbeten som ännu inte finns och för en teknik som ännu inte är uppfunnen.

Elever som börjar i skolan 2014 kommer att vara pensionärer under 2070-talet.

När landets befolkning tvekar om välfärden håller vad den lovar, då krävs det att politiken blickar framåt. Utbildning sägs vara nyckeln till konkurrenskraft och arbete, men också till människors frihet att forma sina egna liv.

När lärare och pedagoger går från att vara självständiga professionella till att vara detaljstyrda utförare riskerar vi en avprofessionalisering. Lärare upplever att allt mer av deras tid går åt till blanketter i stället för barn. Närvarorapportering, rapportering till myndigheter, individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen och skriftliga åtgärdsprogram detaljstyr hur lärarna ska arbeta. På detta sätt förlorar pedagoger sin status och kompetensen kommer inte till full nytta.

Läraryrket bör verkligen bli självständigt igen. Deras stora kunnande, erfarenhet och yrkesetik ska vara vägledande för att höja kvaliteten och resultaten i skolan. Lärarna måste kunna fokusera på det som är viktigt dvs att utveckla undervisningen och ge varje elev det stöd han eller hon behöver.

Vi kan inte möta framtiden med fallande kunskapsnivåer. Vi bör ha en högre ambition.

De skolsystem i världen som har högst resultat har också en hög grad av likvärdighet. Vi vet att elevernas resultat mycket är beroende av föräldrarnas utbildningsbakgrund. Det är mer än sju gånger högre risk att en elev med en förälder som enbart har grundskoleutbildning inte blir behörig till gymnasiet i jämförelse med en elev som har en högskoleutbildad förälder.

Ljusdal ska ha en likvärdig skola och genom att utbildningsnämnden fastställer socioekonomisk beräkningsmodell under 2014 kommer vi allt närmare. Det handlar om att vi ska ha en mer rättvis fördelningsmodell där hänsyn tas både till nationella socioekonomiska mätindikatorer och till lokala förutsättningar. Målet med att vi i Ljusdals kommun ska ha likvärdiga processer för resultatuppföljning är ett annat rättesnöre som ska leda våra verksamheter till en skola på lika villkor.

Det som ser i klassrum, i mötet mellan elev och lärare är av stor vikt.

Dessa mötens förutsättningar är vitt skilda och unika. Stora krav på elev. Stora krav på lärare och rektor.

Jag ser i min vardag, som ordförande i utbildningsnämnden, i de kvalitetsrapporter jag läser, i de skolbesök jag gör, i de samtal jag har med skolor att lärarna gör ett fantastiskt arbete. Skola idag handhar inte bara teoretisk utbildning likt en tratt på elevens huvud där kunskap ska matas in. Tack och lov för det ska jag väl tillägga!

När PISA-debatten var som mest intensiv fick jag känslan av att gallskrika: men ge er! Lugn i bussen.

Med glimten i ögat vill jag dela detta youtube-klipp och önska alla lärare en finfin söndag.

"Ni kan förneka barnfattigdom, ni kan för­neka sorteringen till friskolor, ni kan förneka gatuvåldets orsaker, men ni kan inte, kan inte, förneka att ­rasism är rasism och ert medlöperi äcklar mig", skriver Fredrik Virtanen på sin ledarkrönika i Aftonbladet.

Här om dagen hade någon/några sprejat ett antal stora hakkors på dörrarna till moskén på Södermalm i Stockholm. Naziattacken säger tyvärr något om vart vårt samhällsklimat är på väg och detta ska tas på stort allvar.

Enligt mig är veckans starkaste kvinna,Jenny Lemon som i veckan hade en debattartikel där hon skrev "jag är övertygad om att det som vi utsattes för betraktas som lika avskyvärt överallt i världen. Jag tror inte att jag är det enda våldtäktsoffret i statistiken som tycker att det känns jobbigt att användas som ett slagträ i Sverigedemokraternas valkampanj. När jag dessutom upptäcker att mitt namn utnyttjas i främlingsfientliga hatkampanjer på nätet känner jag samma vanmakt som jag kände den fruktansvärda nyårsaftonen som ändrade mitt liv".

Kalle Larsson, Ordförande i Centrum mot Rasism skrev i ETC strax före nyår en debattartikel med rubrik: Vi måste se till att historien inte upprepar sig.

Följande skriver Kalle, "alla former av rasism måste bekämpas. Vi måste arbeta på alla tillgängliga arenor, från skolgårdar och arbetsplatser till webbplatser, från riksdagen till stadens gator. Utmaningen är stor".

Kalle Larsson har så rätt. Det har även Fredrik Virtanen, för att inte tala om Jenny Lemon.

Situationen och händelserna måste tas på största allvar.

Jag minns känslan av förtvivlan då jag i höstas tog del av nyhetsrapporten om att en pappan och hans 1,5-årige son hade varit på kvällspromenad när de attackerades av tre till fyra personer i  Malmö. Pojken ska ha lyfts upp och kastats ner i marken. När pappan kom till hans undsättning ska omkring tio personer ha anslutit och försökt kasta honom ner från bron. Läppen var spräckt och tänderna lösa. Enligt polisen ska pappan ha hängt på broräcket medan gärningsmännen slog honom på händerna. Polisärendet rubricerades som hatbrott.

Sonen, det lilla barnet var både offer och vittne. Hatet har tydligt inga gränser.

Men så plötsligt kom positiva vindar i nyhetsrapporteringen. En manifestation mot rasism på det lilla torget i Kärrtorps centrum skulle äga rum.

Under en längre tid hade hakkors sprejats på byggnader och nazistiska propagandalappar hade satts upp i Kärrtorpsbornas närmiljö. Flera av ortsbefolkningen hade sett män i uniform träna på Kärrtorps idrottsplats, där barn från omgivningen tränar fotboll, hockey och friidrott.

Jag förstår att dessa inslag i Kärrtorpsborna vardag skapade känslostormar.

Utifrån dessa händelser arrangerade Linje 17 en bred manifestation mot rasism och det generarade till att 300 personer samlades - däribland många äldre och barnfamiljer. Men ganska snart förvandlas den fredliga demonstrationen till en mardröm. Ett 30-tal maskerade män från Svenska motståndsrörelsen, beväpnade med knogjärn och tillhyggen gick till attack mot folksamlingen. Återigen blev barn offer och vittnen.

Svaret var helt underbart! Över 16 000 världsmedborgare och samhällsbyggare samlades med "inga rasister på våra gator - stå upp för Kärrtorp!" Det blev en seger, men det krävs mycket mer för att stoppa den främlingsfientliga våg som nu sköljer över Europa. Efter den historiska manifestationen i Kärrtorp har flera stödmanifestationer mot rasism arrangerats runt om i Sverige.

Det är bra. Och nödvändigt.

Vi får inte bli så rädda att vi inte förmå oss att stå upp för mänskliga rättigheter.

Vi kan inte tro att det går över av sig själv. Det har det aldrig gjort tidigare.

"Sverige ligger i riskzonen. Detta beror på att andra partier låter rasisterna – ibland med medias draghjälp – sätta dagordningen och anpassar sig efter den" , citat avKalle Larsson.

2014 kallas för "supervalåret".

I år är det första gången som Sverige har Europaparlamentsval och nationella allmänna val samma år, ett supervalår. Dessa val är medborgarnas viktigaste möjlighet att påverka vilken politik som ska föras och samtidigt utkräva ansvar för den politik som förs. Ett högt valdeltagande är ett tecken på en livskraftig och väl fungerande demokrati.

När fler röstar innebär det också ett mer jämlikt valdeltagande och att valresultaten mer korrekt avspeglar medborgarnas åsikter. Att rösta är både en rättighet och en skyldighet anser jag.

Med Sverige i riskzon är ansvaret hos samtliga röstberättigade enormt.

Jag har förtroende till alla er som aktivt tar avstånd från rasism och motstånd mot nazism. Mitt hopp är att alla ni glatt går till valurnorna och ger er viktiga röst till Sverige. För ett Sverige där människors lika värde premieras.

Här är jag med min brinnande fackla i den ljusmanifestation för ett öppet samhälle med mångfald som arrangerades i Glada Hudik, december 2013.

/Malin Ängerå

Ställer mig själv frågan om hur jag har upplevt 2013.

Min första tanke är att året som nu har gått, har varit ett ganska vanligt år - men efter en liten fördjupad reflektion, så har jag nog upplevt året som tufft. Inte tufft som i häftigt och ballt, utan mer som ansträngt. 2013 har haft inslag av prövningar som kanske inte tillhör vardagen, men som ändå trots allt har varit utvecklande.

Ordspråket lyder 'inget ont som inte för något gott med sig", men jag kan lova att det finns saker som man lätt kan klara sig utan, om man så överlever och säkert har lärt sig ett och annat utav.

Hur som, så har jag klarat av olika stormar under året och jag känner mig själv mer nu än någonsin.

Jag är medveten om mina svagheter och jag har överträffat mina styrkor. Ledorden är sedan tidigare "jag tror på ständig utveckling" och det har verkligen varit min strävan under 2013.

Bevis på det har jag och många med mig fått uppleva.

Den här rosen låg på mitt skrivbord en dag. Någon ansåg att jag var värd lite uppmuntran och det värmde ska ni veta.

Under året fyllde jag "dubbelfyra", men när jag var på ett födelsedagskalas i somras så kände jag mig purung. Jag fick möjlighet att uppvakta Nanny som firade sin 100 årsdag med ett öppet hus. Jag gick dit i sällskap med en av Nannys äldsta bekanta; Karin 92 år.

Mina tankar snurrade om allt som dessa två kvinnor har fått varit med om. Vilka livsresor!

Jag och Karin på 100 årskalas

Sommaren 2013 var en höjdare i mina ögon. Efter en tungarbetad vår så tog jag en lång semester och vädret var ju bara så bäst. Trädgårdsarbete är ett av mina stora intressen och jösses vilka odlingar vi lyckades få till jag och mannen. Vi minns några av våra vänners komplimanger. En sa "vilken fantastisk anläggning ni har skapat" och en annan bräckte det med att utse vår trädgård till "nationalparken i Gryttjesbo". Vår trädgård är vårt gemensamma intresse där vi har ett enastående samarbete som de två självständiga individer vi är. Mannen och jag har förärats barnbarn som vi gärna vill vara med och se deras utveckling. Två härliga tjejer som vi bara tokälskar.

Midsommaraftonen firades på hembygdsgården i Ljusdal, där jag var konferencier för nionde året i rad. Ett fantastiskt roligt inslag under året och det är en ära att få leda arrangemanget inför 2 500 besökare tillsammans med Ljusdals Folkdanslag och Hembygdsföreningen.

Under året har jag vigt ett flertal par och det är ett av de finaste uppdrag man kan få anser jag. Jag är vigselförättare tack vare att Ida och Tobias "tjatade på mig". 2013 firade de 1 årig bröllopsdag och jag är tacksam för att de ledde mig in på denna bana.

Auktioner och gamla saker är ett annat intresse som jag gav plats för under året. Många fina fynd blev det om så Tage Erlandergubben som jag ropade in i Älvros står för den finaste. Tage säger "god morgon kamrat" varje dag då jag ger mig ut på politiska uppdrag.

När det är sommar och andra storhelger under året så återses jag med familjen som bor i 08-land. Det är viktiga möten för mig. Det spelar ingen roll vad vi gör tillsammans - bara vi är tillsammans. I somras hade vi en stor släktträff på Örnåsen där mitt släktträd från farfars sida samlades.

Vår altan hemma och Logen på Örnåsen är två lyckade festplaster där minnen skapas.

Det här året har jag deltagit vid flera olika manifestationer för ett öppet samhälle med mångfald.

Jag väljer att vara för någonting istället för att vara emot. Jag är emot rasism, men väljer att säga att jag är för ett samhälle där alla människors lika värde är premierad. Jag blir rent av vettskrämd av åsikter som skrivs av nättroll och av rasistiska attacker som det senaste året har ökat i vårt samhälle. Men jag vägrar att låta mig fastna i det vettskrämda och förbli rädd. Jag kommer aldrig att acceptera att någon tror sig har rättigheter att kränka, förfölja och diskriminera en annan människa. Det är ingen rättighet. Det är ett lagbrott och här får ingen kollektiv tystnad råda. Det är vårt största hot - att man tror att "det gynnar bara rasisterna om man skriker för mycket". Kommer tystnaden så går vi säkerligen mot ett samhälle som är än hårdare än nu med acceptans för rasistiska åsikter. Den tystnaden kommer inte jag att stå för. I min vardag, i min närmiljö strävar jag och ger min insats för ett öppet samhälle med mångfald.

Vid midnatt ska vi avsluta det gångna året och skåla in det nya 2014. Jag känner mig "ett år klokare" av dessa 365 dagar och har förväntade förväntningar på både mig själv och min omgivning inför nästa år. Det är känns riktigt spännande och jag ser positivt på "framtiden" som nu står så rackarns nära.

Önskar er alla en fin nyårsnatt och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Kram Sossekvinnan

Den kommunala gymnasieskolan, Slottegymnasiet, har ett stort utbud med såväl högskoleförberedande- som yrkesförberedande program. Ljusdals Posten publicerade ett härligt dubbeluppslag i lördags om en kommande jazz- och blueskonsert där musikestetiska programmet bjuder in hela kommunens medborgare för njutning. Ett fint samarbete med restaurang- och livsmedelsprogrammet och jag upplever upplägget som ett bra exempel på entreprenöriellt förhållningssätt helt enligt skollag.

I artikeln framgår ungas syn på att musik är en viktig beståndsdel i livet. Jag kan inget annat säga än det att jag instämmer. Det framgår även att det kan finnas svårigheter att ekonomiskt överleva på musiken. Livsplanerna och drömmarna ser olika ut bland de elever i åk3 vid estetiska programmet med inriktning musik som intervjuades i tidningen. Det gemensamma verkar dock var att samtliga är nöjda med sitt gymnasieval och att skolan med läraruppställningen har gett dem en unik utbildningsgrund som de är glada över. Det glädjer mig som ordförande i utbildningsnämnden som bland annat har gymnasieutbildningen inom sitt ansvarsområde.

I artikeln framkommer det även kritik som adresserats direkt till politiken i Ljusdals kommun.

Det är Joen Stegs som anser att politiken bara pratar om att de ska satsa mer pengar på musiken men att det inte händer i verkligheten. Joen Stegs är besviken på hur kommunen fördelar skolbudgeten. I bildtexten i artikeln, under ett foto på Joen där han spelar trummor, står att ”Joen Stegs tycker att kommunens utbildningsnämnd ska sats mer pengar på ungdomars musikmöjligheter”. Nu vet inte jag om det är ett korrekt citat av Joen eller om det är tidningen som satt texten, men jag vill stanna upp vid den texten en stund. Det är här som jag vill skriva ett öppet brev till Joen Stegs.

Hej Joen

Jag har läst om dig och dina klasskamrater i Ljusdals Posten. Ett stort reportage med flera unga röster. Du sa där att du är besviken på politiker i Ljusdals kommun. Jag är en av oss förtroendevalda och jag uppskattar din ärlighet. Det är därför som jag nu skriver till dig och jag hoppas att det inte ses som något försvar eller som en motattack. Det är absolut inte min mening, utan jag vill att vi träffas och tillsammans finner ytterligare utvecklingsmöjligheter vad det gäller musik, kultur och drama i vår kommun. Jag tror precis som dig att dessa områden har ytterligare utvecklingspotential i Ljusdals kommun. Jag är övertygad, sedan flera år tillbaka, att kultur är en hälsofrämjande investering för både utövare och publik. Att musiken har stärkt dig och varit en viktig ingrediens i din personliga utveckling framgår tydligt i artikeln och du lyfter fram de enskilda pedagogernas bemötande och engagemang. Det är ett ypperligt bra bevis på en finfin utbildning!

Utbildningsnämnden, där jag är ordförande sedan hösten 2007, har idag ansvar för gymnasieutbildning. Sedan 2011 har nämnden inget ansvar för varken Estrad Ljusdal eller den kommunala Musikskolan. Under 2008 gav jag dåvarande förvaltningschef och dåvarande musikskolerektor uppdrag att utreda förutsättningar till att starta en paraplyorganisation för samverkan inom verksamhetsområdet Performing Arts. Lasse Norin hade utredningsuppdraget och han levererade ett kalasbra underlag. Ganska snabbt gick beslutsklubban i bordet hos dåvarande barn- och utbildningsnämnden och kommunen kunde i samverkan med andra organisationer starta Estrad Ljusdal i början av 2009. Denna satsning är en av de politiska beslut som jag är mest stolt över under min politiska karriär. För att säkerställa musikskolan, fritidsgårdarna och Estrad Ljusdal som alla är ”icke lagstadgade verksamheter” från att ekonomiskt konkurrera med lagstyrda verksamheter, så valde kommunfullmäktige 2010 att flytta dessa verksamheter från driftsnämnd i och med en omorganisation. Det tror jag var ett bra beslut och jag ser det som en tydlig signal från kommunfullmäktige att värna om dessa ungdomssatsningar.

Vi (kommunfullmäktige) har även under mindre än en femårsperiod satsat på att flytta Musikskolan från gamla Vijskola till nyrenoverade fräscha lokaler i A-huset på Slottegymnasiet. Det gav helt nya förutsättningar för musikskolans lärare och elever. Inför starten av det gymnasiala programmet som du själv går på, renoverades Slottegymnasiet. En påbyggnad i form av musikens hus, med unik byggkonstruktion, lyftes musikmöjligheterna till en ny dimension. Utrustningen i inspelningsstudion valdes tillsammans med världsvan musikutövare. Det skulle satsas på det bästa och resultatet blev väldigt, väldigt bra. Lokalerna är verkligen skräddarsydda för musikutbildning och lärarnivån är hög.

Under 2007 hade musikskolan en kö med hela 400 (!) ungdomar. För mig var det helt obegripligt att vi hade 400 ungdomar som knackade på dörren och ville komma in, men som fick sitta i väntrummet. Ingen annan organisation kunde befinna sig i den situationen och denna kö var en av utgångspunkterna till Estrad Ljusdals födelse. Idag kan musikskolan erbjuda de som står i kö möjlighet till gruppundervisning med valt instrument hos något av de lokala studieförbunden, i väntan på en individuell utbildningsplats på musikskolan. De 400 i kön byttes ganska snabbt ut till en ny kö då det är ett gigantiskt intresse för musik bland kommunens ungdomar.

Forskning visar att det som sker på fritiden är av betydelse för elevens förutsättningar i skolan. Jag är säker på att kultur, dans och drama kan ge krafter till våra unga både på fritid som inom utbildning. Kommunen har även en fin dansstudio där studieförbunden bjuder in barn och unga där efterfrågan bara växer och växer.

Kommunen har även ansökt och blivit beviljad regeringens satsning på ”skapande skola” under några år. Dessa insatser är viktiga och att använda kultur som lärprocess vet jag är uppskattat samt framgångsrikt. Nämndens beslut om att bedriva Estetiska programmet, musik och Estetiska programmet,media ser jag som satsningar till att skapa möjlighet till unga medborgare att utbilda sig inom branschyrken för skapande. Utbildningsnämnden (UN) har ansvar för alla skolformer, från förskola till vuxenutbildning.

Vi (UN) bedriver verksamheter för drygt en miljon om dagen och det kan vara bra för oss alla att ha i vårt medvetande. Musikskolan, Estrad Ljusdal och fritidsgårdarna finns under annat budgetansvar och är ej medräknade i den dagliga miljonen. I den finns alltså Slottes musikestetiska program som har en driftskostnad på några hundra tusen per elev.

Genom Estrad Ljusdal får ni elever möjlighet att äntra olika scener vilket är oerhört viktigt för utbildningstiden och spelintresset. Att ni just får en publik! Det är framför publiken som ni får den respons som så väl behövs för att fortsätta att inspireras. När publiken applåderar, ja det är då som ni får den bästa uppskattningen för ert musicerande och det är det finaste en artist kan få.

Jag avslutar med att själv få tacka för torsdagens spelning då Slottegymnasiet hade öppet hus. Ni framförde ”get your kicks on Route 66” och det var helt omöjligt att stå still. Ni är värda den största publik vi lokalt kan få till.

Jag skulle vilja att du och dina klasskamrater pratar om vilka saker som ni ser brister och vad som kan utvecklas inom musiken, för att sedan bjuda in mig till ett gemensamt samtal. Det skulle jag uppskatta.

Lycka till nu med jazz- och blueskonserten på tisdag och tack för att du tog dig tid att läsa mitt långa brev.

Med vänlig hälsning

Malin Ängerå (s)

Ordförande utbildningsnämnden

I det jagjagjag-samhälle vi lever i idag är det svårt att se bortom sig själv, men det går.

Jag vet att det går.

"Om du vill att andra ska vara lyckliga, tillämpa medmänsklighet. Om du vill vara lycklig, tillämpa medmänsklighet".

/Dalai Lama

Den senaste månaden har jag upplevt min hemkommun, som världens mest bästa plats att bo på.

Vi har en storslagen natur, god service och finfina förutsättningar inom flera olika områden.

Men det är inte av dessa anledningar jag känner en oerhörd stolthet att få vara en av oss alla i Ljusdals kommun.

Det handlar om det engagemang, om den medmänsklighet och det varma mottagandet som jag ser, hör och upplever.

Kommunen har tvärvuxit i befolkningsmängd den senaste månaden i form av nyetablerade asylboenden. Det har kommit över 300 män och kvinnor, flickor och pojkar hit till oss och deras resa har inte varit smärtfri. De söker asyl då de ej längre kan leva kvar i sitt hemland. Det måste vara ett fruktansvärt beslut att tvingas ta. Att lämna sitt "allt".

Här hos oss har deras ankomst väckt känslor.

Solidariska och humana känslor!

Det genererade till fantastiska insamlingar av leksaker, skor och kläder. Ideella krafter har hållit språkkurs och påvisat ett oslagbart mottagande. Det är så skönt att veta att dessa medmänniskor har fått så fint bemötande i vår kommun.

Det gör mig stolt och glad.

Sen har vi alla på jorden följt mediabevakningen från Filippinerna, där fullständig katastrof råder.

Befolkningen har förlorat sitt "allt".

Åter visar kommunmedborgarna här stor empati, men det som särskiljer denna befolkning från en del andra, är att de går från ord till verkstad.

Det är så lätt att sitta i TV-soffan och se bedrövelsen....och känna sig så maktlös att man inte kan agera. Inte lätt att veta hur man ska kunna göra för den delen heller.

Men det brukar starta med en person, eller med en mindre grupp som säger "nu gör vi nått". Rädda Barnen, Röda Korset och andra större organisationer är ganska snabbt ut på banan med hjälpinsatser och det är kanonbra.

Här i Ljusdal startade Stefan Olsson, en lokal musiker, arbetet med att arrangera en konsert i syfte att samla in medel till hjälpinsatserna i Filippinerna. Hans musikaliska nätverk uppmuntrades till att medverka och en del bor ganska långt härifrån. Ja, då behövdes det sponsorer som kan hjälpas åt med deras resa hit till Ljusdal.

På bara några dagar har Facebook evenemanget "Konsert för Filippinerna" fått flera hundra anhängare som följer aktiviteterna inför konserten. Sponsorerna blir fler och fler. Engagemanget är storslaget.

Det är sånna här inslag i vardagen som gör att jag finner mig bo i den vackraste kommunen i världen.

Det är männsikorna som bor i den som gör platsen, förhållningssättet och livet så skönt att leva.

TACK till alla medsystrar och bröder som står upp för en skönare värld   

Här nedan ser ni texten från Facebook:

Vi har säkert alla läst om henne i tidningar och sett henne i TV.

Hon kallades för "Arboga mamman" och jag tror att vi är många som följde mediabevakningen över den fruktansvärda tragedi som drabbade Emma och hennes familj.

Nu på lördag kommer Emma och hennes pappa till Ljusdal och är några av föreläsarna då BOJ jubilerar som 20 åring.

Fri entré, ingen anmälan.

Jag kan tro att publiken får lyssna till oerhört starka livsupplevelser.

-Finns barnfattigdom i Sverige 2013?

Ja, den frågan diskuteras med jämna mellanrum.

Någon hävdar att barnfattigdom inte finns i vårt avlånga land.

Andra menar att den finns i allra högsta grad och att den ska bekämpas.

Arvet bestämmer vilka sjukdomar vi får, men den social miljön bestämmer hur många av dem vi får.

Detta är fakta och ett viktigt inspel.

Barn i familjer med en låg inkomst äter sämre mat, har sämre rutiner och detta i en mer oroligare miljö.

För mig är det glasklart att barnfattigdom finns och att vi har ett stort ansvar att motverka den samt att skapa ett samhälle där barn har de bästa förutsättningar till en god folkhälsa.