Måndag och nya tråkiga besked.

Söndagkväll.

Undrar om kommunchefen sitter på tåget från södra Sverige på väg mot Hälsingland och Ljusdal? Han har lång resväg till jobbet vår kommunchef, men väl framme på Köpingen så har han cykelavstånd till förvaltningshuset. En ny arbetsvecka ligger framför honom och man brukar ju säga ”ny vecka, nya möjligheter”, något som nästan blivit ett signum på kommunchef Claes Rydberg.

För fyra veckor sedan var han den politiska ledningens högra hand och han är ju fortfarande kommunchef så det fortsätter väl som vanligt. Kommunchefen är ytterst ansvarig chefstjänsteman som bland annat ansvarar för att politiska beslut verkställs. Det är i huvudsak beslut som fattas av kommunfullmäktige och kommunstyrelse. För snart tre veckor sedan utsåg kommunchefen sig själv, med kommunalrådets god min, även till socialchef. Detta skedde i samband med den numera omtalade presskonferensen en onsdagsmorgon, då kommunchefen myntade uttrycket ”jättekul” som jag inte behöver utveckla vidare. Utmärkelsen till socialchef saknade dock grund i mandatfördelningen, så det spelade ingen roll hur många gånger någon sa att kommunchefen också var socialchef så var inte kommunchefen både kommunchef och socialchef. Han var endast kommunchef och det innebär säkert fullt upp ändå.

Sex dagar senare uppmanade socialdemokraterna den politiska ledningen, att kommunstyrelsen borde fatta beslut som utser en tillförordnad socialchef då en kommun måste inneha en socialchef enligt kommunallagen. Sagt och gjort utan någon större diskussion, biföll majoriteten det yrkande Örjan Fridner (S) lämnat och kommunstyrelsen utsåg Valliansens förslag till tf socialchef.

För två veckor sedan uppstod påtagliga konsekvenser efter den kritiserade hanteringen av fd socialchef Marita Wikström. Två tilltänkta chefer inom individ- och familjeomsorgen meddelade att de, utifrån den rådande situation inom omsorgsförvaltningen sedan Wikström offentligt sparkats, inte tillträder de chefstjänster de erbjudits. I deras ställe har man löst situationen med en tf IFO-chef och en snabbt nyrekryterad chef för Beroendemottagningen. Det kvarstår dock vakanta chefsuppdrag, men det löser sig säkert med tiden – vi får tänka ”ny vecka, nya möjligheter” och hoppas att inte fler säger upp sig då socialtjänsten är oerhört viktig i en kommun.

För en vecka sedan hörde jag att kommunens informationschef gått på tjänstledighet. Här gäller det att man inte blir förvånad, men det är visst så att kommunchefen, tillika tf socialchef, numera kan titulera sig som tf informationschef.

Nu börjar jag fundera på om Rydberg hinner cykla hem någon gång över huvudtaget? Seriöst alltså.

Kommunalrådet Molin (M), som inte anser att det som hände när de sparkade Wikström, kan ge svårigheter vid framtida chefsrekryteringar är kanske nöjd med dessa internrekryteringarna som samlats till ett och samma kontor? Beroende på hur man förhåller sig till saker och ting, så kan en ny vecka verkligen innebära nya möjligheter.

-Än hur går det för Marita Wikström då tro?

Har arbetsgivaren dialog med henne eller samtalar de endast med facket?

Har arbetsgivaren och hon kommit överrens om hennes framtid? När man hade brått med att stänga av henne, så bör man ha haft en lösning genomtänkt – i alla fall efter den tid som nu har gått.

Tänkte på henne i torsdags då jag läste Mikael Sagströms ledarsida i Ljusdals Posten. Jag har noll koll på hur insatt han är i hanteringen av Wikström, men ingen kan klandra honom för eventuella faktaluckor. Det är troligtvis få som har koll på denna hantering.

Men om man inte har någon som helst kännedom om hur Marita Wikström är som chef och ledare samt om man inte hunnit hängt med i svängarna kring onsdagsmorgonen då kommunchef och den politiska ledningen arbetsbefriade henne från socialchefsuppdraget – ja, då kan säkert någon tro att Sagström menar att Wikström är själva hunden som begravts. Sagström skriver att den egentliga anledningen till vilda western händelsen inte kommit fram. Jag håller med honom. Det finns nog allt en nedgrävd präriehund någonstans.

Varför Wikström fått denna behandling saknar fortfarande offentligt svar från Valliansen.

Varför Wikström fått tvärsluta saknar fortfarande offentligt svar från Valliansen.

Att Wikström skulle tvingas avgå en timme efter det att hon själv fått beskedet kräver sin förklaring.

Det är bra att Sagström skriver om det.

Jag hoppas verkligen inte att Marita har tolkat den begravda hunden som att någon tror att hon har misskött sina arbetsuppgifter och att det skulle vara förklaringen till den form av sparkning hon utsatts för.

Ärlighet är ett signum på den Marita Wikström jag har mött.

Till media säger hon själv att hon inte vet vad hon har gjort för att förtjäna denna behandling. Om hon hade begått ett grovt tjänstefel som föranleder avsättning, så är jag starkt övertygad om att Marita hade stått upp för sin felsteg.

Det hela handlar nog kort om steg och taktgång. Otakt med Helena Brink (C).

Friskvårdsinsatser borde kanske hädanefter bli kollektiv cirkel i Riverdanceteknik?

-Du är banne mig ett snäpp vassare nu Malin än vad du var som politiker och du var knappast mesig då heller, sa en person till mig i förra veckan. Därefter har jag fått några liknande meningar sagda till mig och responsen på mitt sätt att skriva har varit upplyftande samt inspirerande.

Ordets betydelse har alltid fångat mitt intresse och att skriva har både varit en utmaning samt en drivkraft sedan ungdomsåren. Jag tycker om att uttrycka mig i skrift, om jag så kanske mest är känd för min verbala talang, så jag blir fantastiskt glad över all uppskattning som jag har fått för mina senaste blogginlägg. TACK.

När jag nu har valt att lämna den politiska arenan så har jag ett mycket större utrymme, då jag inte behöver ta hänsyn till om jag, mitt parti, behöver stöd i någon fråga av andra partier eller om jag, mitt parti ska ingå i någon valteknisksamverkan med andra i framtiden. Inte för att jag på något sätt upplevt någon munkavel under mina politiskt aktiva år, för då handlade det om att förvalta ett förtroende från partimedlemmar och det har alltid varit respektfullt för mig. Idag skriver jag enbart som Malin och det är urskönt. Jag står för mina åsikter och de är mina.

Det har nu gått två veckor sedan Marita Wikström, en onsdagsmorgon, blev av med sitt chefsuppdrag i Ljusdals kommun efter 26 år som lojal anställd. Sedan dess har media, sociala medier och traditionellt folkprat haft full sysselsättning med att rapportera, analysera och framförallt ifrågasätta kommunledningens fulspel. Under dessa veckor har Valliansens frontpersoner Molin (M) och Brink (C) fått ett flertal intervjumöjligheter och de har verkligen tagit varje chans. De har likt en följetång kommit med nya uttalande kring vad som de upplever hände vid den där omtalade presskonferensen samt vägen dit och fortsättningen mot framtiden.

Om de har lyckats beskriva, varför de gemensamt ansåg att de på en grisblink kunde välja att plocka bort Wikström som socialchef, är jag inte riktigt övertygad om. Lyssnar jag halvnoga så hör jag inte någon förstående kör och lyssnar jag helskarpt så hör jag fortfarande en stor besvikelse bland publiken. Ärligt talat så har jag ännu inte mött någon som sagt: ”de gjorde helt rätt/föredömligt bra/jag fattar varför”. Jag har ju trots allt haft en hel del dialoger.

Den e-post/chatt/sms/samtalsmängd jag fått den senaste tiden är icke att nonchalera. Mina slutsatser är att kommunledningen inte har lyckats nå fram med varför Wikström egentligen inte fick vara kvar tills kommunen rekryterat en ny efterträdare.

Lika stor besvikelse upplever jag bland många över att ingen från Valliansen har förklarat varför de valde att köra strategiplan: pressträff. Det är något som få har förståelse inför och frågan om vad Molin, Brink och kommunchefen ville uppnå med själva pressträffen är fortfarande befogad.

-Vad var deras egna förväntningar på publiken dvs oss medborgare? Vad förväntade de sig för reaktion? Jag vet inte om Marita under dessa två veckor har blivit erbjuden nya arbetsuppgifter eller delgivits förslag på avslut, men vid normala arbetsplatser hade hon troligtvis haft full delaktighet. Men det här är knappast en sk normalsituation, om så kommunalrådet återkommande säger att det sparkas chefer och att det inte får dramatiseras. Dramatiken skapades en onsdagsmorgon för exakt två veckor sedan. Kommunalrådet stod vid rodret – sen kom stormen som Molin & Brink har svårigheter med att hantera.

Jag är inte så säker på att vi medborgare någonsin får svar som håller från Valliansen.

Jag är inte så säker på att partimedlemmar till de styrande partierna får svar som godkänns.

Jag är inte så säker på att de fackliga organisationerna får de krav de ställt.

Jag är dock säker på att Molin & Brink upplever sina politiska uppdrag som ansträngda.

I alla andra frågor har vice ordförande i kommunstyrelsen, Yvonne Oscarsson (V) varit vapendragare med Molin (M), men i Wikströmaffären stödjer hon bara i kulisserna och hänvisar sina svar till ordförande Lasse. Men det är som sagt hela Valliansens ansvar.

Apropå ansvar och märkliga uttalande. Idag kom det nya ordval. Det är kommunstyrelsens ordförande som myntat ytterligare ett uttryck.

Vi har ju alla nu förstått att ”gå i takt” är något som är A-O vid anställningar 2015 i kommunen. En oerhört viktig talang och förmåga som bör nyttjas i sin tjänst om man inte vill bli uppsagd. Ty, det har hänt förut att anställda fått foten för att de gick i otakt.

I dagens nätupplaga av Ljusdals Posten (www.helahalsingland.se/ljusdal) publiceras en artikel angående omsorgsnämndens budget det innevarande året. Tidningen menar att årsbokslutet kan hamna på ett underskott på drygt 29 miljoner. Detta är uppgifter från kommunstyrelsens sammanträde i förra veckan och situationen är märkbart svår.

Vad bokslutet kommer att landa på är svårt att sia, men underskottet på 29 miljoner är det faktiska utfallet per sista juli 2015. Så, om man gör en prognos på det dryga halvåret som gått kommer troligtvis prognosen att hamna på ett underskott mer närmare minus 40-50 miljoner. Det kan mycket väl bli verklighet om så alla verksamheter inom omsorgen gör sitt allt för att försöka förhindra scenariot.

Här gäller det att politiken tar ansvar för situationen och jag avundas ingen förtroendevald i denna situation, men det finns en sittande majoritet och en opposition. De har till ansvar och med förtroende att ta sig igenom uppgiften. Valliansen med Molin i spetsen ska stå för förslagen och vara dem som presenterar lösningar på omsorgens behov kontra kommunens budget.

Vad myntade då Molin i dagens artikel?

Jo, i rådande situation med nysparkad socialchef, vakanta chefstjänster och i rekryteringstider för ny ekonomisk controller på omsorgsförvaltningen och ett faktiskt utfall på 29,4 miljoner i underskott…jo, då drar kommunalrådet Lasse Molin (M) till med en efterlysning.

Molin nyper ordförande för omsorgsnämnden och dess ledamöter i örat och efterlyser ”action”.

-Action. Molin vill ha action.

Jag googlar runt på ordet ”action” och konstaterar att jag uppfattat ordet rätt. Molin tyckte väl att ordvalet var passande.

Vad som nu kommer att hända är det kanske ingen som vet. Lite action, taktgång eller ett värdigt avslut på Wikströmsaffären kan kanske spås i kulan? Imorgon är en annan dag och kommunledningen fortsätter väl att leverera nyheter?

Den politiska ledningen har verkligen lyckats flytta medborgarnas fokus från SEKO-affärer, världshändelser och andra nyheter med deras ständigt märkliga uttalande kring Valliansens offentliga sågning av den fd socialchefen. De har ställt sig i klimax vad det gäller rampljus. Mitt i epicentrum kan man kalla det för.

Häromdagen tänkte jag att nu kan det inte bli värre, men jösses vad jag hade tokfel.

Sällan har det kokat i de kommunala leden som det gör idag och det är inte ofta som samhället förenas i samtycke så som man har gjort i åsikten om felhantering av Marita Wikström. Kritiken är kort och gott massiv.

Nu vet inte jag hur många gånger i ordningen som Lasse Molin(M), Yvonne Oscarsson(V), Helena Brink(C) fått medias fråga om de är tillfreds med sin hantering, om de tycker att det sätt de agerat har varit det enda optimala, om de förstår sig på kritiken från allmänheten. Frågorna har iallafall ställts ett par gånger och svaren varierar, men de innehåller ständigt samma linje. I webbintervju (helahalsingland.se) hörs kommunalrådet mycket högt säga det korta ”nej”, på frågan om något har skett på felaktigt sätt. Oerhört klart och tydligt besked från Molin.

Det är just tydligheten i att stenhårt deklarera att skolboksmästarna har varit i farten och att ordet ”fel” inte ens finns i en tankevurpa, som förvånar mig mest.

Jag kan inte tolka det hela på annat sätt än det att Valliansen hör att det framgår kritik och att man är påtagligt störd av den finns, men att man inte har lyssnat på vad som kritiseras en endast sekund.

Ty, kommunledningen kan uppenbarligen inte förstå kritiken. Det erkänner de även själva i publicerade intervjuer.

Helena Brink(C) förklarade i radio häromdagen, att hon ej förstod hur det här med Marita Wikström hade kunnat få sådana proportioner. Hon drog till med att raljera med att om det hade varit frågan om en trädgårdsmästare eller en undersköterska, så trodde inte hon i alla fall att uppståndelsen skulle bli så stor som hon uppfattade att det här med Wikström hade blivit.

Hur ofta har en kommunledning pressträff där man meddelar anställda och allmänhet att man just på dagen, för mindre än en timme sedan hade arbetsbefriat en anställd på grund av otakt och avslutat förtroende? Har man gjort det tidigare? Sker det ofta?

Oavsett anställningstitel så hör inte det inte till vanligheten att man agerar på det här sättet Helena Brink(C) och det är exakt precis det som kritiken handlar om.

Jag kan inte i ärlighetens namn förstå vad det är med det som är så svårt att förstå?

Igår sammanträdde Kommunstyrelsen och självklart kom ärendet upp på dagordningen. Det med all förståelse och det rätta.

Jag deltog inte själv på åhörarbänk, utan har fått läsa Ljusdals Postens rapportering på nätupplagan.

Den läsningen fick mig att förstå att det absolut kunde bli värre sits för Valliansen och det tillståndet levererades av kommunalrådet Lasse Molin(M).

Tydligen hade socialdemokraterna flaggat för att eventuellt lägga fram en misstroendeförklaring då de menat att Valliansens sätt att hantera personalpolitiken är urusel. Det lär inte vara något som gladde Molin, Oscarsson, Brink, Noreus, Björkbom eller Mill som är de sex partiledarna för majoriteten.

Det där ”eventuellt” borde kunna ses som en chans – en chans att rätta till sina senaste felsteg som politisk ledning.

Kommentarer på det?

Det var just den frågan som kommunstyrelsens vice ordförande Yvonne Oscarsson (V) fick av Ljusdals Posten efter sammanträdet.

– Jag har inga kommentarer just nu, du får prata med Lasse i så fall, är svarscitatet från henne.

Urklipp från helahalsingland.se:

[Örjan Fridner hävdar att kommunalrådet Lasse Molin (M) under tisdagens personalutskott medgav att ett politiskt misstag har begåtts. Men Lasse Molin känner inte igen den bilden.

– Nej, jag ser inget politiskt misstag. När en förvaltningschef avgår så går kommunchefen in där. Jag kanske skulle ha tagit beslutet någon dag tidigare och det tar jag till mig.]

Ingen pudel eller tillbakabackning där inte och vad kommunalrådet hade sagt vid personalskottet kan bara de 5-7 personerna som deltog säga någonting om. Fridner (S) hävdar dock sin sak.

Dock ifrågasätter jag starkt hur kommunalrådet kan säga ”Jag kanske skulle ha tagit beslutet någon dag tidigare och det tar jag till mig”? Säga det är en sak, men hur i fridens namn skulle han ha kunnat verkställa det han påstod till tidningen? Kommunalrådet har inte och har heller inte haft det mandatet.

Det var på grund av, eller tack vare, att Örjan Fridner (S) yrkade vid sammanträdet igår att kommunstyrelsen skulle utse Valliansens enda förslag till tillförordnad socialchef och att Fridner fick full pott vid beslutsfattandet då hela kommunstyrelsen biföll hans yrkande. Genom det beslutet utsåg kommunstyrelsen Claes Rydberg till tf socialchef. Något som kommunalrådet aldrig själv på egen hand hade kunnat besluta. Utifrån detta anser jag att Molins svar till tidningen är synnerligen märkligt.

Beslutet innebär dessutom att kommunchefen, som numera även är socialchef, skall närvara vid omsorgsnämndens beredningar, arbetsutskott och sammanträden då han som socialchef är kontakten till politiken.

Enligt artikeln i Ljusdals Posten är detta ”något Lasse Molin är nöjd med.”

Opposition ansåg att det kan finnas svårigheter för Rydberg att inneha de båda tunga tjänsterna, men det var trots allt oppositionen som såg till att beslut om en tf socialchef togs på rätt sätt och att det fattades beslut i frågan.

Alltså, det går inte bra för de styrande att hantera allt som sker som konsekvenser av deras presskonferens. Den senaste och kanske veckans största klavertramp är nog Molins kommentar längst ned i dagens artikel i lokaltidningen.

Det handla om Molins insikt i det som det som gått som en löpeld genom köpingen och över till kranskommunerna.

Reportern frågar:

Har du någon förståelse för alla som har visat missnöje över hur situationen med Marita Wikström har hanterats?

Kommunalrådet svarar:

– Nej, därför att missnöjet bygger på att man har läst uttalanden av personer. Så är inte verkligheten.

Jag tar mig för pannan och läser det ett flertal gånger för att försöka begripa vad vårt kommunalråd står och säger i den rådande situationen.

Har Molin (M) utsett sig själv till den som har tolkningsföreträde för alla dessa känslor som har uttryckts den senaste veckan och vilken verklighet är det han hänvisar till?

Höjden av både flathet och fräckhet på ett och samma bräde.

Nu är det nog dags för övriga moderater, centerpartister och vänsterpartiser att öppna munnen och hjälpa kommunledningen ur den här situationen.

Molin(M) har som fd Nydanarnas talesman myntat uttrycket ”Gör om – Gör rätt”.

Inte ens det går att användas nu – till och med det är försent.

Over and out!

Att själv granska sin källa är något som inte är allas ryggmärgsreflex. Tyvärr.

För inte så länge sedan myntades uttrycket "allt som står i tidningen är inte sant" och det borde ha ökat människors egna förmåga att läsa in saker med kritiska och realistiska ögon.

Idag delas texter, filmer och en massa åsikter av människor som verkar ha glömt vem som författat, filmat eller som påstår saker. Ibland tror jag att "delarna" skiter i vartifrån budskapet kommer ifrån. När det egna kritiska ögat går miste om sin förmåga finns risk för att man tappar skillnader på sak och person, på fakta och påståeende, på skedda händelser och påhittade saker.

Igår rapporterades om att omsorgsnämndens ordförande Helena Brink fått ett anonymt brev skickat till sig. Innehållet var tydligen hat riktat till henne.

Ynkligt att någon/några inte står upp i vårt demokratiska samhälle och säger sin åsikt face to face med sitt namn tryckt som avsändare. Att gömma sig anonymt har ingen pondus. Det äger motsatsen.

Yngkligt att hota en annan männsika för oliktänkande, för att man inte är bärare av samma åsikt.

Att hota politiker blir per automatik ett hot riktat direkt till det demokratiska samhället.

Min uppfattning är att det åter är någon/några som inte kan urskilja sak och person.

Det tycker jag är illa och ett mycket tråkigt inslag i vårt Ljusdal.

Jag lyssnade till oppositionsrådet Markus Evensson (S) igår i en intervju av Radio Ljusdal. Där förklarade Evensson sitt förhållningssätt gentemot denna händelse med det sk hatbrevet och jag tycker att han förmedlade mina egna åsikter på ett klockrent sätt. Tror att många ställer sig bakom det.

Frågan har i sammanhanget ställts till Brink(C) om hon ska avgå som ordförande i omsorgsnämnden.

Hennes besked har varit nej.

Helt rätt!

Inte ska hon avgå pågrund av att något anonymt brev. Aldrig i livet enligt min mening.

Förstår inte varför frågan om avgång har ställts i detta sammanhang faktiskt?

Frågan om att avgå har tydligen inte ställts i samband med de rådande omständigheterna inom omsorgen, där uthängningen av fd socialchefen har lett till konsekvenser i form av svårigheter i andra chefsrekryteringar. Där borde frågan mer ha varit passande kan jag tycka.

Så är det åter onsdag morgon och det har nu gått en vecka sedan kommunen abrupt blev av med socialchefen efter hennes 26 år som anställd hos arbetsgivaren Ljusdals kommun.

Hela veckan har varit stormig, känsloladdad och på allas läppar.

Det är med blandade känslor som jag nu åter skriver ett blogginlägg i fallet Wikström. I själva sakfrågan, att under en presskonferens hänga ut en anställd och allt som rör detta till, är hela mitt jag fortfarande i uppror. Men det tudelade kommer sig av att för varje ord jag skriver, eller som någon annan säger eller som media rapporterar, så skrivs min hemkommun ned som en riktigt blää-kommun.

Jag älskar – eller ”älskar” är egentligen inte rätt ordval – men jag trivs oerhört bra med att bo, verka och leva här i Hälsinglands fina Ljusdal. Det gör jag verkligen och min tanke är att här är också platsen där jag vill leva som gammal. Jag vill inte prata illa om varken landskapet eller orten då vi har mycket bra saker här att ta tillvara på och vara stolta över.

Här gäller det för mig att inte ”spela över” eller att sluta att skilja på sak och person.

För hur gott jag än tycker och faktiskt tror om Ljusdal och dess befolkning, så underordnas det i en sådan här händelse där makten har stänkmärkt de blågröna bergens dal genom sitt egna val av agerande.

Kommunalrådet menar att ett avsked inte ska dramatiseras, men idag vet vi att ett avsked kan skada en hel kommun.

I webbintervjuer och tidningsartiklar har vi läsare under den gångna veckan fått nya kommentarer från kommunledningen. Tanken och planerna har kanske varit att komma i bättre dager, men resultatet lutar mer åt motsatsen. Det har liksom inte gått så bra för Lasse Molin (M) och de andra fem partiledarna. Ibland känns det som att någon, när som helst, kommer att resa sig upp och attacksjunga ”we shall over come” i värsta Friggebo andan. Det ligger lite sånt i luften.

Paniken.

Klart att kommunledningen är pressad och det är knappast något för en kommun att eftersträva. Det lär inte heller ha varit grundplanen från kommunledningen.

En kommun får inte vara utan socialchef, inte utan skolchef heller för den delen. Det som däremot hände i förra veckan var att kommunchefen utsåg sig själv som socialchef – detta mitt i den presskonferens som han och omsorgsnämndens ordförande hade bjudit in till. Ingen av de tre som höll i pressträffen såg ut att i förväg tänkt på att frågan om ”vem som tar över” skulle kunna vara en möjlig frågeställning från journalister.

ON-ordförande säger ingenting. Kommunalrådet sitter knäpp tyst. Den enda som svarar på frågan när den nu ställdes, är kommunchefen i de andras ställe och tystnad.

Det korrekta är att kommunalrådet tillskriver en kommunchef uppdraget som förvaltningschef vid förvaltningschefens frånvaro.

Det blev alltså fel på den punkten.

Vad som händer med Marita Wikström, som fortfarande har sin anställning i kommunen, men som inte har någon som helst arbetsuppgift tilldelad eller några arbetstider vet vi nog inte. Frågan är om Marita själv vet det?

Hon som öppet berättade om att hon fått ett arbetserbjudande, ett hittepå-jobb dvs en tjänst som idag inte finns varken i praktiken eller finansiellt, vilket hon tackat nej till med hänvisning till omsorgens svåra budget. Hon, som fått skuld för politikens ansvar över omsorgsnämndens budget, hon är satt att gå hem med full lön.

Det kanske Marita känner som ansträngt, men jag säger bara: tag vara på dig Marita och håll huvudet högt. Du har inget budgetansvar!

Det ansvaret har Molin(M), Oscarsson(V) och Brink(C) med flera.

Okey, nu har det gått en vecka och vad ska vi tro om framtiden då? Håller Vallianssamarbetet?

Finns det någon politisk räv som spanat in kommunalrådsposten och som med största möjliga tystnad stjälper den sittande fågeln?

Finns det gäddor i vassen som under natten förbereder förändringar i nämnder och styrelser?

Förekommer det att fåglar ruvar på kommande ägg där man själv ska födas?

Finns det pudlar som rustar till presskonferens med svansen mellan benen?

Tja, det kanske det finns.

Vem vet, idag är det onsdag. Det kanske blir presskonferensernas dag i vårt vackra Ljusdal?

Jag är noga med att se skillnad på sak och person. Jag känner många av de som har förtroendeuppdrag i vår kommun och flertalet är mycket trevliga människor. Jag tar avstånd till att sätta dem kollektivt som något mindre värt. Spydiga och fula kommentarer gynnar ingen eller inget.

Men här har helt klart politiken agerat vårdslöst.

Det är press på kommunledningen. Kritiken är skarp från fackliga organisationer, opposition och medborgare.

Något måste de göra, om det så är i pudelformat. Ty nu börjar det bli riktigt trångt där i det berömda blåskåpet och nu luktar det inte heller så gott.

Helt rätt agerat!

Klicka på bilden och du kan läsa artikeln från hela Hälsingland.

Onsdag, torsdag, fredag och lördag.

Fyra dagar som Lasse Molin (M), Yvonne Oscarsson (V), Helena Brink (C), Harald Noreus (Fp), Lars Björkbom (Kd) och Johnny Mill (Ljusdalsbygdens Parti) har haft stort utrymme i media med anledning av att de som kommunledning vid en presskonferens i onsdags morgonen avsatte socialchefen.

Fyra dagar har de haft till förfogande att lämna besked, eventuellt rätta till något man ångrat eller rädda situationen som de själva har satt sig i. Under deras åtta månder vid rodret har de knappt varit under mediabevakning, men nu är intresset stort bland medborgare och andra så media har en stor uppgift att rapportera om vad som händer och sker.

Nu har de verkligen haft chansen - fullt spelrum - att förklara sig.

Vad händer?

Ingen förklaring. Bara en drös med försvar som får hela hanteringen av bortplockningen av socialchefen att likna ett amatörmässigt agerande av kommunledningen. Man skulle nog kunna säga att de alla har skitit i det berömda skåpet. Besvikelsen över både hanteringen i onsdag och tillvägagångssätt fram till idag, är stor från befolkningen och många har kollektivt uttryckt sitt misstroende i sakfrågan. Oberoende hur man har röstat vid valomgångar så riktas hård kritik mot de styrande sex partierna.

Ärligt talat så kan jag inte se denna pinsamma händelse som partipolitisk. Nej, faktiskt inte. Men det är agerat och utfört av partirepresentanter med stort mandat – så självklart är det en högaktuell politisk fråga.

Om Marita Wikström skriver Ljusdals Posten i lördags: Hon har svårt att förstå vad det är hon har gjort för att förtjäna kommunens hantering av situationen. ”Jag tycker inte man har gjort det här på ett bra sätt”, säger Marita Wikström i samma artikel. Frågan om den sparkade socialchefens egna inställning, uppfattning och erfarenhet i hanteringen bör vara maximalt färdigutredd i och med detta.

Helena Brinks (C) citerade svar till Ljusdals Posten är på fel sida om gränslandet vad det gäller ansvar och moral. ”Vi har skött det helt enligt skolboken enligt min mening. Du, nu säger jag inte mer om det.” Två häpnadsväckande korta meningar där Brink befinner sig i medborgarnas fokus i väntan på förklaring. Den numera omtalade ”skolboken” har kommenterats friskt i sociala medier och ” Du, nu säger jag inte mer om det”, är så nonchalant locket-på-sagt att det blir riktigt pinsamt. Helena Brink (C) hade ju chansen där att förklara, men hon förvärrade bara sitt tidigare agerande.

Kommunalrådet Lasse Molin (M) gjorde inte heller någon framgång med sitt försvarstal. ”Det här var det enda möjliga”, lär han ha sagt på frågan: - Menar du verkligen att det inte fanns något annat alternativ än att på en presskonferens utropa att ni inte har förtroende för Marita Wikström och ge henne sparken, i stället för att komma överens på annat vis? Istället för att som kommunalråd ge medborgare och andra intressenter ett tydligt besked till varför man valde att göra exakt så som de gjorde i onsdags (samt de påföljande dagarna), så ställer Molin (M) med en fråga till sitt försvar. – Ja, jag skulle vilja veta mer konkret av de som har synpunkter vad som inte är väl skött.

Jag trodde någonstans att han under dessa dagar, med den kraftiga kritik som nått honom, ändock hade börjat förstå vad som ifrågasätts. Men ack nej. Kommunalrådet har uppenbarligen inte lyssnat och förstått. Vi är nog många som ganska enkelt skulle kunna lämna förslag på andra alternativ till strategi än den han nu företräder.

Det finns motsättningar i kommunledningens uttalande i ärendet. Dubbla budskap och en tvetydlighet som förvirrar. Fem i topp lista skulle kunna se ut såhär:

Det finns inget förtroende för Marita Wikström

Jag har fullt förtroende för Marita Wikström

Vi har haft mycket goda och konstruktiva samtal med Marita

Helena Brink har under våren inte sagt ett ord om att hon är missnöjd med mitt agerande

Vi är helt överens om det här, säger Helena Brink (C), ordförande i omsorgsnämnden.

Jag tycker inte man har gjort det här på ett bra sätt, säger Marita Wikström.

Hur situationen har varit är den absolut väl skött och väl förankrad

Jag har inte alls varit med i processen kring att hon fått sluta, så jag ska ringa runt och höra vad tusan det är som hänt här på slutet, säger Harald Noréus (Fp)

Budskap inför presskonferensen: förändringar inom omsorgsförvaltningen

Budskap under presskonferensen: Att Marita slutar gör inte omsorgen som ett sjunkande skepp

Ett av mina alternativ till annan strategi än den som Molin &CO valde skulle kunna vara följande.

Om kommunchef, socialchef och den politiska ledningen var helt överrens så hade man kunnat kalla till presskonferens och hållit den tillsammans. Hade troligtvis räckt med kommunchef (som är chef över förvaltningscheferna) och socialchefen. På den presskonferensen hade de i enad front kunnat meddela att om X antal månader kommer Marita att sluta som chef och istället börja arbeta med (det man överenskommit). Sedan skulle man kunna säga att man fram till dess har upprättat en rekryteringsplan och berätta lite kring hur den ser ut. Tillsammans hade kommmunchefen och socialchefen kunnat påvisat trygghet i den kommande förändring som berör hundratals underanställda med flera.

Ett annat alternativ hade varit att Marita Wikström hade fått förtroendet att informera sin förvaltning om att hon kommer att sluta som socialchef och därefter få andra arbetsuppgifter. Efter det att intern informations lämnats skulle man kunnat ha skickat ett pressmeddelande med hela budskapet där det framgår ömsesidigt samtycke och en säker plan om vad som händer kort samt långsiktigt.

Så, jodå Molin (M) nog fanns det andra alternativ, men det är ju inte det som är kärnfrågan om hur många valmöjligheter ni hade.

Frågan är varför ni envist hävdar att ni minsann har gjort veckans bästa insats för Ljusdals kommun?

Lasse Molin (M) tror inte (enligt artikel i LjP) att det kommer att bli svårare att rekrytera chefer i framtiden trots att en blivande chef inom socialförvaltningen har sagt ifrån sig uppdraget pga att det under rådande omständigheter finns en stor otydlighet kring hur omsorgsförvaltningen ska drivas framöver.

”Det är naturligtvis inte bra när personer sägs upp, men det får inte dramatiseras”, lär kommunalrådet har sagt.

Det är ju också ett besked under rådande omständigheter.