Senaste inläggen

Av Malin Ängerå - 28 april 2016 06:20

Hejsan hoppsan

Har bestämt mig för att det är dags att blogga lite igen. Kanske inte idag, men troligtvis imorgon.

Finns önskemål om vad jag ska yttra mig om?

 

Av Malin Ängerå - 19 november 2015 20:20

Självmord. Ett väldigt svårt ämne att samtala kring.

Näthat. Ett alltför vanligt inslag i den digitala världen, där anonyma och identifierade inte räds sina publicerade kränkningar. Lucas Hertzman var närhatad och till slut orkade han inte längre leva.


Har precis lyssnat till P4 dokumentären "Näthatad till döds?". Jag tycker att det var oerhört känslomässigt jobbigt att lyssna, men programmet är så viktigt att höra på - därför uppmanar jag alla vuxna att ta sig tid och mod till att lyssna på Lucas mamma och hans bästa vän som samtalar i programmet om näthat och självmord.


Jag känner Lucas föräldrar och minns det så sorgeliga beskedet om Lucas död. Jag visste inte då att han hade varit offer för ett strategiskt näthat.


Dagarna efter hans död skulle jag bli varse. Jag blev kontaktad av flera ungdomar som var ledsen och upprörda över inlägg de läst i den digitala världen. De undrade om man verkligen får skriva så grymma saker som de sa att de hade läst.


Jag fick några länkar skickade till mig.

Jag har aldrig läst värre saker om en människa. Det var ett hav av hat och det fanns inte ett minsta ord som gick att missuppfatta. Hatet var riktat rakt mot Lucas.

Några inlägg och kommentarer var skriven när Lucas ännu var i livet, men några var färskare än hans dödsbesked. Hatet mot honom fortsatte alltså efter hans död och de som skrev var fullt medveten om att han inte längre fanns i livet.


Dessa inlägg fick mig att göra en Polisanmälan med rubrik: näthat.

Min anmälan finns fortfarande hos Polisen i Gävle i väntan på handläggning, om så polisen har påbörjat arbetet.


Näthat är en del av vardagen. För både unga som äldre. Någon är gärningsman och en annan är offer.

Konsekvenserna kan vara förödande.


Förr i tiden sa människor fula saker, men man passade sig för att sätta det på pränt.

I den digitala världen verkar det vara precis tvärtom.


Dina inlägg kan vara rent livsfarliga.


Tack Moa och Jaana för att ni så öppenhjärtligt har berättat och delger andra er upplevelse, sorg och era fina minnen. Tack Hedvig Nilsson som har gjort programmet.

Klicka på bilden och du kan ladda ned programmet.

 


Av Malin Ängerå - 14 november 2015 22:43

Cirka 30 miljoner utländska turister besöker årligen Paris,vilket gör staden till en av världens mest besökta städer. Attraktionskraften är mat, mode och kultur. Signum är Kärlek.

Under 2015 har Frankrikes huvudstad drabbats av ohyggligt hat. Två gånger. Terrororhandlingar.

Terrorism. Begreppet har sitt ursprung från franska revolutionen i slutet på 1700-talet.


Måltavlan verkar vara ungdomar och unga vuxna. Precis som på Utöya.

Terrorhandlingars syfte är att skapa skräck och de verdervärdiga dåden utförs för att uppnå ett ideologiskt mål.

Extremiströrelsen IS/Isis/Isil (Islamiska staten i Irak och Syrien) har officiellt tagit på sig terrordåden i Paris.128 personer har dödats och 200 har skadats. Det är första gången en så stor, samordnad attack, genomförs i Europa.


Paris är huvudstad i ett NATO-land och Frankrike var en av initiativtagarna till det som senare utvecklades till Europeiska unionen.

Samtliga EU-medlemsländer har rättigheter, men terrordåden i Paris förpliktar skyldigheter att göra allt vad vi kan för att få stopp på de groteska handlingar som sker runt om i världen - komna av terrorister. Sverige har förbundit sig att motverka terrorism tillsammans med andra länder och det förpliktar.


Gårdagskvällen och natten i Paris präglades av ett avskyvärt hat och förakt mot människovärdet.

Ren och skär krigshandling - helt utan religion.

Utgångspunkt var IS fascistiska ideologi.

Sju terrorister i samverkan och sex terrordåd.


De människor som flyr till Europa, flyr IS.

De handlar inte om att muslimer är terrorister som sätter skräck i världen.

Muslimer är offer för IS gräsliga ideologi och terrordåd, likväl som andra troende människor.


Vi känner rädsla, men vi behöver mod.

Mod att vara 100% aktiva i allt som krävs. Vi får ej tappa tron på demokrati, frihet och jämlikhet mellan människor.


Sveriges regering har tydligt intensifierat arbetet för att förebygga, förhindra och försvåra terrorism, under ledning av inrikesminister Anders Ygeman.

Den nationella strategin mot terrorism syftar till att

- motverka radikalisering och rekrytering till extremist- och terroristgrupper,

- minska förmåga och möjlighet att begå terroristattentat,

- upprätthålla skydd för individer

- samt minska samhällets sårbarhet för terroristattentat.


De flyktingar som flytt från IS och som är här hos oss i svenska städer, förorter och landsbygd behöver möta hatets största fiende: KÄRLEKEN.

Låt oss, likt Paris, bli kända för det goda mötet.

 


Av Malin Ängerå - 1 september 2015 22:51


 

Det här får räcka.

/Fristående

Malin Ängerå




Av Malin Ängerå - 30 augusti 2015 21:11

Den tredje och sista förvaltningschefen, Stig Olsson meddelade i torsdags att han lämnar sitt chefsförordnade för samhällsutvecklingsförvaltningen. Luften gick nog ur hos många i och med att beskedet kom via Ljusdals Posten, den lokala tidning som därefter publicerade en intervju med Stig Olsson. Han ser ingen tydlig förklaring till varför, men han berättar sin upplevelse om att delar av den politiska ledningen och kommunchef inte har förtroende för honom. Olsson lämnar en beskrivning på hans chefsroll i ett större sammanhang, än inåt i den förvaltning han leder och vikten av dialog.


Ledarskap handlar oerhört mycket om relationer vilket skapas bland annat genom samtal.

Stig Olssons citat handlar mycket om skadade relationer och bristande dialog. De andra förvaltningscheferna (omsorgsnämnden och utbildningsnämnden) har till uppgift att hålla dialog med nämnd och dess ordförande, men Olssons nämnd är Kommunstyrelsen och däremellan agerar kommunchef så kommunikation är en färskvara som bör hållas igång. Till Ljusdals Posten säger Stig: tidigare hade den politiska ledningen regelbundna träffar med ledningsgruppen där vi bollade saker. Nu är det inget sådant alls.


Han är öppen med sina åsikter den där Stig Olsson, men jag tror att många uppskattar hans ärlighet. Få uppskattar nog den situation som beskrivs, men Olsson bryter en tystnad som många verkar ha upplevt. Äntligen är det någon som säger vad den tycker och varför han lämnar sitt chefsuppdrag efter sex år.


Därefter släppte Ljusdals Posten via sin nätupplaga en ny artikel. Denna gång var det åtta röster från politiken. Några hade redan tidigare publicerats, men några var nya. Oppositionspartierna har fått samma frågor som majoritetspartierna och kommentarerna på att fem av sju chefer på en månad lämnar eller fått lämna sina uppdrag varierar. Men det är inte så mycket variation, det är många liknande svar från de styrande om att det inte är några som helst bekymmer för kommunen att detta sker här och nu.


Missnöje föder och göder missnöje.

Det är tunga nyheter som kommer till oss som bor, lever och verkar här i kommunen. Många av oss är även anställda i den organisation som nu figurerar i media, sociala medier och här på min blogg. Nyhetsflödet accelererar och det känns som att ”det blir bara värre och värre”. Det måste vända.


Jag som bloggare har inget ansvar för handlingarna och jag har ingen skyldighet att tiga om mina reflektioner. Det är knappast jag, kommunmedborgare eller anställda som ska komma med lösningarna på den rådande situationen.

Inte ens oppositionen har den uppgiften, men jag uppfattar att flera av dem jag pratat med, säger att nu får det väl ta slut på det här negativa spiralerna. Matas man med missnöje så skiter man till slut missnöje.


Harlad Noreús (Fp) är den enda av de sex rösterna inom det styrande Valliansen som öppet säger att ”vi måste sätta oss ner och resonera om det här”, ”när man tappar så många chefer blir det störningar i verksamheten, helt klart”. ”Det här är inte bra, det förstår ju alla”, citeras Noreús i LjP.

Han har förstått och han står för det.


Det är de styrande sex partierna som skall komma med lösningar. De är alla ansvariga för beslutet om att sparka Wikström, hanteringen och konsekvenserna av fulspelet. De innehar makten. Tillsammans.


Det går inte att framhålla en enskild persons handling när dessa innehar förtroendeuppdrag. Framförallt inte när de utgör kommunledning.

Trots att det är ohyggligt svårt att se någon partipolitik i behandlingen av Marita Wikström eller sparkningen av henne, så är det politiken som bär både ansvaret och hundhuvudet.


Jag såg att Marita Wikström själv har kommenterat artikeln med de åtta rösterna. Även hon, likt Stig Olsson är öppen med sina åsikter.

[Ja,  Lars Björkbom,  jag har sagt att jag inte har förtroende för den politiska ledningen och för min chef Claes Rydberg utifrån det sätt som man skötte min "avgång". Jag har under hela våren sagt till  ordförande Helena Brink att kommunledningen behöver fundera när man ska gå ut med min tjänst för att ha en ny chef på plats den 1/1 2017. Inte med ett ord har vare sig Helena Brink, Yvonne Oscarsson eller Lars Molin sagt att man varit missnöjd med mitt arbete. Man talar däremot med Leopold Stoltz och vill att han ska gå in som förvaltningschef, vilket han "skvallrar" för mig och blir då utskälld av ordförande. Jag är en prestigelös person och skulle ni haft ett öppet och ärligt samtal med mig hade vi löst situationen utan detta spektakel. 

Den turbulens som Laszlo nämner från i fjol, kan kanske handla om att jag kallade politikerna för fega. Det anser jag de vara när man inte fattar beslut om budget, vilket jag också diskuterat med Helena Brink flera gånger under året  och Lars Molin i somras till och med då kunde tillstå att det blev fel. Hade man fattat beslut den 8 oktober 2014 hade kanske omsorgens ekonomi sett något annorlunda ut. Valliansen hade till och med kunnat skylla nedläggningen av Björkbacka på socialdemokraterna. Jag vädjar till er politiker ta det ansvar ni behöver göra i denna situation. /Marita Wikström fd. förvaltningschef omsorgsförvaltningen]


Hade jag fått det här erbjudandet för ett halvår sedan hade jag nog tackat nej, sa förvaltningschef Lena Tönners Ångman till LjP när hon bekräftade att hon sagt upp sin tjänst i Ljusdals kommun.


Dessa tre röster vore viktiga i en extern utredning som Làszló Gönzci (Mp) föreslagit i media. Frågan är om de är skyldiga att medverka då två slutar…ja, det ska vara Stig Olsson då som har valt att bibehålla sin ”grundanställning”.


Tre chefstjänstemän och åtta politiker har yttrat sig.

Kommunalrådet Lasse Molin (M) kommenterar i samma anda som tidigare: ”jag ser ingen sammanhängande gemensam nämnare här. Sen ska vi jobba vidare med personalpolitiken och se vad vi kan göra för att det ska bli bättre”.

Informationschef Kjellander och hennes tjänstledighet kan vi nog hålla helt utanför det eventuellt sammanhängande gemensamma tror jag. Den tjänstledigheten kom verkligen in i ett större sammanhang och det har nog inget med de andra uppsägningarna att göra. Tror jag.


Lasse Molin bloggade förr i tiden, eller närmare bestämt under valrörelsen 2014. Där skrev han bland annat ”tyvärr måste kommunens personal, som invånare vänta in nästa mandatperiod för att personal långsiktigt ska få en god arbetsmiljö. Det kräver nämligen nya politiker som ordförande i styrelser och nämnder som förstår betydelsen av ordning och reda inom kommunen och som engagerar sig i personalfrågor. Politiker som vet vad det innebär att ta arbetsgivareansvar”.


På måndag (31/8) är det dags för sammanträde för kommunens fullmäktige. Jag kan ana att det kommer att bli frågor och svar kring det missnöje som uppenbarligen finns. Oavsett man vill det eller inte.


Av Malin Ängerå - 28 augusti 2015 07:02

Kommunchefen har hävdat att det var en felsägning då han på den planerade presskonferensen meddelade att han såg det som ”jättekul” att han även skulle utses till tf socialchef. Vissa saker fastnar lättare hos folk och den meningen har liksom kommit för att stanna, mer än tolkas som felsägning. Dock har kommunchefen lämnat den inställningen och gått över till ” men det ska gå. Det måste gå”. Men nu omfattar hans arbetsuppgifter även att agera informationschef. Jag är inte så säker på att det går – trots att han hävdar att det måste gå. Måste vaddå, tänker jag.

 

Igår kom ytterligare ett tungt besked för Ljusdals kommun som har tre stora förvaltningar.

Det Ljusdals kommun inte har är tre förvaltningschefer.


Igår meddelade Stig Olsson, samhällsutvecklingsförvaltningens chef att han lämnar sitt chefskap på egen begäran. Precis som Lena Tönners Ångman, utbildningsförvaltningens chef.

Hon i måndags och han på torsdag – på samma vecka. Däremellan beviljades informationschefen tjänstledig för studier.


Lasse Molin säger att man måste skilja på situationen. För kommunalrådet är det en rad beslut som sammanträffar i tid och skapar den här situationen. I klartext säger han att det handlar om enskilda händelser med enskilda tillfälligheter. Att det nu är fem chefer som lämnar och två chefer som väljer att inte kliva på, vill inte kommunalrådet se som en helhet. Oavsett vilket tittarperspektiv han har, så har han det yttersta personalansvaret i vår kommun.


Tidigare i bloggen har jag gjort en fem i topp lista över motsättningar i kommentarer från kommunledningen. Det är dags igen att begrunda vissa uttalande.


Kommunalrådet efterlyser action

Kommunmedborgare orkar inte med mer action från kommunledningen

 

Lena Tönners Ångman har fått ett kanonjobb

Lena Tönners Ångman är förvaltningschef på hemmaplan och har tackat ja till rektorstjänst i Gävle

 

Informationschefen skulle redan i nyåret gå på tjänstledighet så detta är icke någon nyhet

Fram tills kommunen har löst hennes frånvaro som man haft över åtta månader i sin vetskap,  går kommunchefen in som tf informationschef

 

Men jag är övertygad om att vi kommer att hantera den här situationen, säger kommunalrådet

 

En hel befolkning funderar på hur f-n det ska bli nu då?

Att vi plötsligt skulle stå utan chefer håller jag absolut inte med om, säger kommunalrådet

No shit Sherlock Holmes, säger jag



Med allt som nu har hänt så kan jag tro att Valliansens samlas allt oftare och att knakningarna dem emellan börjar höras allt högre och högre. Vem är nästa att gå? Vem ska offras?

Jag tror att nästa grej blir en politiker avsägning samt att kommunchefen hänger löst på galgen. Ty, något radikalt förväntas hända.


Sedan är jag inte så övertygad om att det blir busenkelt att finna interna lösningar vad det gäller tillfälliga chefsglapp eller engagemang hos dem som är kvar.

Hur ser egentligen lösningen ut för personalchefens framtid – vad ska hon arbeta med? Blir det ett glapp på chefsposten? Vad ska Marita Wikström göra i höst? När slutar skolchefen? Hur går IFO-chefsrekryteringen? Vem är chef över försörjningsstödet som är en av omsorgsnämndens viktigaste verksamhet att följa upp? Vad säger näringslivet om det som sker och inte sker i kommunledningstoppen?

Frågorna är många och blir allt fler. Om några veckor har vi säkert ett nytt gäng frågor, för än är nog inte sista potatis satt.


Av Malin Ängerå - 27 augusti 2015 07:12

Jag hävdar det fortfarande.

Ljusdal är en mycket vacker plats att bo och leva i med enastående natur, härligt folk och en massa möjligheter. Egentligen allt i ett och man kan fundera på varför orten inte blivit fridlyst av sin potential? Jag har svårt att förstå dem som kastar ur sig kommentaren att Ljusdal är en fäbodvall. De som säger det borde fundera på vad folket som bor där i såfall kallas. Jag gillar inte begreppet glesbygd heller – föredrar att säga landsbygd. Jag gillar hur som Ljusdal och det är som sagt här jag vill vara när jag är gammal kvinna.


Det är komplext att skriva min upplevelse om vad som händer i min hemkommun, då jag värnar om ”varumärket” Ljusdal, men samtidigt kan inte en kommunledning få leva rövare och tro att det skulle vara fridens liljor i Kamomilla stad. Det är inte fridens liljor i Ljusdal just nu. Ilska, förtvivlan och frustration är mer lämpliga i beskrivelsen som råder på köpingen och i alla vackra ytterområden.


Tystnad är vårt fördärv.

Tystnad är motsatsen till yttrandefrihet.

Jag tänker inte hålla tyst. Kan inte vara tyst.

Det finns ingen som helst anledning till att vara tyst när den största arbetsgivaren i kommunen kränker hela sin personalstab och allt sker i offentlighetens ljus.

När kommunledningen tvärväxlar mellan grotesk handlingskraft och märklig passivitet utan någon som helst förståelse från befolkningen. Nej, då är det inte läge att ingå i tystnad.


I ett mindre samhälle finns släkt, vänner och riktigt gamla vänskapsband. Det är nästan så att ”alla känner alla” finns på riktigt. Så nära man kan komma i alla fall.

En närboende till mig har varit anställd i kommunen under många många år. Proffs inom sin bransch skulle man lätt kunna säga. Hen har omprövat sin livssituation, med trygganställning och vana arbetsuppgifter, efter det att Marita Wikström sparkades på det sätt hon sparkades och nyrekryterade chefer valde att aldrig börja sina anställningar i kommunen i de rådande situationer som råder. Hen ska provjobba hos annan arbetsgivare nu. Kommunen går miste om hens närvaro, kunskap, erfarenhet och kompetens.


Det är alltså inte bara chefskompetenser vi förlorar i kommunen. Konsekvenserna är kännbara i den dagliga service till kommunens medborgare och det borde ses som en mycket allvarlig situation. En bekant i grannkommunen uttryckte det ” om det fanns ett begrepp för social och empatisk konkurs så är det väl det Ljusdals kommun hamnat i. Dags för "skuldsanering"!?”.


Vi har verkligen hamnat i något. Frågan om vad Valliansen tänker göra är ständigt aktuell.

För många handlar det inte om politik, om det så är ett politiskt ansvar att stävja den rådande situationen. Jag har mött moderater, centerpartister och vänsteranhängare som är förbryllade, besvikna och rent av skitförbannade på Molin &CO.

Och det handlar fortfarande om skillnaderna mellan sak och person.

Att Oscarsson (V) tog bort mig som Facebookvän efter alla våra år tillsammans på den politiska arenan efter mina blogginlägg, tyder på att vice ordförande i kommunstyrelsen har svårt att hantera den rådande situationen och tappat skillnaden mellan sak och person. Skillnaden är liksom A-O när man har till uppdrag att välja, värdera och debattera sin åsikt i sak.


Jag har tidigare bloggat om de chefer som på olika sätt inte är eller kommer att vara verksam i Ljusdals kommun i detta nu. Idag har det gått och blivit en lista med namn och förlorade kompetenser. Britt-Marie, Marita, Urban, Ronnie, Lena och Anna.


När det uppstår dylik situation och lägesstatus blir lätt ringarna på vattnet fler och större. Vad händer med dem som är kvar? Tidigare fungerande arbetsrelationer som tappat en medspelare naggas i både själ och kant. Styrkor kan omvandlas till svagheter i organisationer och nedförsbacken sluttar allt mer nedåt.


Har sista chefen gått? Har sista tjänstledigheten och uppsägningen ägt rum?

Har vi sett alla konsekvenser av vad som händer när man inom mindre än en timme meddelar en medarbetare, en chefstjänsteman med 26 års anställning i ryggsäcken, att hon får sparken och att man därefter inom samma timma håller en presskonferens med budskapet: vi har inte förtroendet för henne.

Har konsekvenserna kommit till en vändplats eller kommer vi åter att nås av besked som tyder på att kommunledningen har satt sin sista potatis?


Av Malin Ängerå - 24 augusti 2015 20:22

Trots att det har varit en hög arbetslöshet i landet, så har arbetsgivare haft problem med att rekrytera. Det har handlat om svårigheter med matchning. I mindre samhällen, i landsbygdskommuner har det kanske varit än mer svårt att finna den kompetens som arbetsgivarbehovet har krävt på hemmaplan. Glädje uppstår när en kommun kan vara självförsörjande på efterfrågad arbetskraft oavsett bransch, om det så alltid är nyttigt att rekrytera in ”nytt blod”. Det bästa är när nyrekryterade flyttar in i till den kommun där anställningen finns, så att skatten av lönen återgår till sin närmiljö, eller när kommunmedborgare på olika sätt uppgraderar sin kompetens så att de matchar de arbetstillfällen som finns på hemmaplan.


Jag minns när Ljusdals kommun för flera år sedan skulle rekrytera en ny skolchef. Den som hade tjänsten skulle gå i pension och man planerade rekryteringsprocessen väl. Några interna namn kom spontant upp som förslag av anställda som uppmuntrade enskilda att söka tjänsten.


Lena Tönners Ångman var en.

Hennes svaghet då var att hon ej hade erfarenhet av gymnasieutbildning för att axla skolchefsjobbet här hemma i Ljusdal. Sagt och gjort så började Lena som rektor i Gävle på en gymnasieskola, vilket jag uppfattat att hon tyckte var ett stimulerande arbete samtidigt som hon inhämtade en bredare kompetens. Några år senare blev Lena Tönners Ångman förvaltningschef för utbildningsförvaltningen i Ljusdals kommun. Matchningen satt som en smäck.


Jag har haft möjligheten att få samarbeta med Lena i drygt ett år. Jag som politiker och hon som chefstjänsteman. Rågången och rollfördelningen var glasklar. Vi hade ömsesidig respekt för våra respektive uppdrag, båda var noga med vem som skulle göra vad samt att vi ständigt hade dialog. Lenas första år som skolchef var oerhört tufft, men hon fixade det om hon så upplevdes som ”påstridig” – jag kallar det målmedveten och fokuserad. Ska jag sätta ett signum på skolchef Tönners Ångman så blir det nog: hårdvara och mjukvara i frisk mix med fullständigt elevfokus.


Idag meddelade Lena Tönners Ångman sin chef (kommunchef C Rydberg) att hon säger upp sin anställning i Ljusdals kommun efter två år som förvaltningschef.


Att hon har blivit uppvaktad av andra utbildningsanordnare är inget nytt under solen. Jag har själv fått höra seriösa kommentarer som ”henne vill vi headhunta”, men hon trivdes väl på hemmaplan och det har jag varit glad över. Jag uppskattar som sagt när en kommun kan inneha kompetenser som efterfrågas och nyttja dem fullt ut. Det gäller alla yrken, om så förvaltningschefer kräver sin form av kunskap som kan vara svår att finna i en landsbygdskommun.


Ljusdal har nu gått miste om två kvinnor, två kommunmedborgare med förvaltningslednings kompetenser. Lena Tönners Ångman och Marita Wikström. Två förvaltningschefer med viktiga samarbetsområden och med stor förmåga att samverka.


Så läser jag lokaltidningens artikel om Tönners Ångmans besked.

”Såväl kommunalrådet Lasse Molin (M) som utbildningsnämndens ordförande Allan Cederborg (M) anser att det är förståeligt att duktiga medarbetare som Lena Tönners Ångman får erbjudande om nya jobb.

Lasse Molin ser inte den senaste tidens byten på chefssidan på kommunen som tänkbar orsak.

– Man måste skilja på situationen. Utbildningsnämnden har inte samma utsatta läge som omsorgsnämnden och här går chefen till en annan arbetsgivare, säger Lasse Molin.”


Ljusdals Postens reporter ställer även en adekvat fråga utifrån att tre kvinnor slutar/slutat och att personalchef, socialchef och skolchef ska rekryteras:

Så det finns inga motsättningar i kommunens ledningsgrupp som ligger bakom att tre av chefsjobben är vakanta?

– Inte som jag känner till, blir svaret.


Vackert att moderaterna förstår att det är förståeligt att duktiga medarbetare får erbjudande om nya jobb… men det är allt ett flat svar, flatare och plattare än en torr pannkaka. Kommentaren känns som en axelryckning och jag undrar om Molin &CO har funderat en sekund på om de haft möjlighet att behålla henne som skolchef?

Har man ”duktiga medarbetare” så krävs det att man stimulerar och uppmuntrar den.

Nu har man kanske gjort det, men hur som så har hon nu sagt upp sig och väljer att jobbpendla till Gävle trots att hon bor i Ljusdal.


Om inte Lasse Molin är felciterad i Ljusdals Posten, så ser inte kommunalrådet den senaste tidens byten på chefssidan på kommunen som tänkbar orsak.

Tolkningsföreträdet har fullt spekulationsutrymme då Tönners Ångman diplomatiskt svarar ”hade jag fått det här erbjudandet för ett halvår sedan hade jag nog tackat nej”.


Den numera mediavana kommunstyrelseordförande Lasse Molin (M) lyckats lämna ett mycket underligt uttalande om att man måste skilja på situationen. Molin påstår att utbildningsnämnden inte har samma utsatta läge som omsorgsnämnden samt att skolchefen går till en annan arbetsgivare.

Utbildningsnämnden och omsorgsnämnden har stora ekonomiska behov som de ej kan hantera då budget inte finns tilldelad. Att påstå att inte utbildningsväsendet är i ett utsatt läge är makabert.


Att hänvisa skillnaden på Tönners Ångmans uppsägning med att hon går till en annan arbetsgivare, kontra att han själv inte tagit ansvar för att den sparkade Wikström fått svar om sin framtid, är synnerligen märkligt och arrogant.


Jag tycker att det är riktigt tråkigt att Lena slutar att vara verksam i vår kommun, men jag lyckönskar henne all skolutveckling hon kan medskapa där i Gävle. 


Det här var mitt sista blogginlägg i turerna kring Valliansen och cheferna i Ljusdals kommun. Jag vill tacka alla er läsare som inspirerat mig på olika sätt.

 

Skapa flashcards